United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
FRANK. Jo, jag kan svälta, herre, det går an; Man spänner endast bältet litet trängre. Han är artist. v. Långt mer, han är en man. FRANK. Vill fröken hvila litet, så välan! v. DANN. Ni afslår då mitt anbud, ni föraktar Min ringa tjänst? FRANK. Jag nämnde mina skäl. Jag får ej motta den, men jag betraktar Mig som er godhets gäldenär likväl. Och nu att hämta färg! Ett kort farväl! v. v.
Var så goda och börja, mitt herrskap! Man lät ej bjuda sig två gånger, utan störtade lös över faten, lämnande pastorn åt sitt öde. Han hade till nattkvarter fått sig anvisad professorns vindskammare, och för att visa, att han var nykter, avböjde han hotande med stryk alla anbud om hjälp.
Han ville så gerna slippa att visa lejontänderna och slå till med lejonramarna, men han måste , ty, såsom vi redan sagt, jorden måste eröfras till hvad pris som helst . Skönt är emellertid att se, huru nåd och barmhertighet under hela vredestiden erbjudas menniskorna och äfven huru, särskildt att börja med, stora skaror skola begagna sig af dessa Kristi ädelmodiga anbud.
En känsla av skam fattar mig, jag är rädd att besudla denna fantasi av en ren själ, som har rest detta tempel åt den Heliga Modern på griften av sin enda kärlek, begraven sedan mer än tio år, och jag söker avböja ett så ädelmodigt anbud i tafatta ordvändningar.
Och båda parterna voro öfvertygade om att det icke fans oresonligare menniskor under solen än dem de på grund af sin lifsställning voro dömda till att handskas med. Fru Zimmermann kände allt för väl till ställningar och förhållanden inom den literära verlden för att mottaga sonens anbud.
Ni finner nu, hvarför jag nyss er gaf Den vink, det anbud, som ni böjde af. FRANK. Ett är mig dunkelt dock; jag kan ej finna, Hvad jag har gjort för att er ynnest vinna. v. DANN. Visst ingenting, men allt förklarar sig I dessa ord: ni intresserar mig. FRANK. Det är långt annat, än jag djärfts förmoda.
Drätselkammaren hade tillstyrkt köp till ett pris av fyrahundratusen. Det var oblygt. Ingenjörn tog tillbaka sitt anbud. Numera sålde han icke under femhundratusen. Julius Krok hade förlorat något av sin ödmjukhet. Han hade blivit en rik man. Han var icke längre ett inhyseshjon hos sin hustru. Lagerström, tyrannen, hade begärt sitt avsked. Det var det sista bandet, som föll.
Och vad det där kivet beträffar, så känner jag både far och mor så väl, att jag vet, att det snart skall gå över, och alltihop bli gott och väl igen... Ja mor, nog var det lite besynnerligt av far att avslå patronens anbud, och det bara för min skuld!
Men allt medan den ärade herrn, nedslagen och modfälld, Väntar och tänker, att ni kanhända föraktar hans anbud, Sitter ni här och har alls icke i sinnet ett afslag, Skådar fastmer med glädje emot er kommande lycka, Hur i ett hus, där allt som ett himmelrike är ordnadt, Ni som värdinna skall rå och, fast ung, bli lika i värde Hållen och lika förnäm som er ädle, bedagade herre." Så hon sade.
Nåväl, om ni, befriad, vill ingå i min tjänst och öfvergifva er plats i Warschaus hof hos Sigismund, så tag på tillgift och försoning här min hand emot. JOHAN FLEMING. Ers Fursteliga Nåde! Så högt jag skattar edert ädla anbud, så högt ni säkert ock den känsla skattar, som här vid dödens rand mitt svar dikterar.
Dagens Ord
Andra Tittar