Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Ibland tänkte Höjer sälja gård och grund, men det fanns inga andra köpare än fattiga krakar, som ville betala med inteckningar, naturligtvis löpande utan ränta. Att ta arrendator igen aktade han sig för, och det återstod sålunda inte annat än låta sig ätas levande av tjänstefolket.
Den i hela socknen aktade och afhållna fru Henriksson förtjänade sitt bröd genom linnesömnad, ty hennes lilla pension räckte ej till att försörja henne och hennes två barn. Den tolfårige Frits och hans ett par år äldre syster Anna voro snälla barn och försökte hjälpa sin mor så godt de kunde.
Sade och lämnade snart den aktade Anna tillfredsställd, Tog från det rymliga bordet ett stop förnöjsam i handen Och tilltalte sin vän, den ärade värden på Hjerpvik: "Drickom ännu, Zakarias, i fröjd tillsamman, som fordom äfven i svårare dar vi drucko med modiga sinnen; Ty det höfves dock bäst den förgängliga mänskan att glädjas, Likasom ikorn, lätt i sin håg, på det bräckliga flarnet Seglar från våg till våg och väntar att hinna till stranden!"
Därför har jag också rätt ofta i stojet af dagen, Ofta i nattens lugn på din framtid tänkt och med oro Fruktat att nödgas lämna dig här allena och värnlös. Nu är bekymret förbi, om du fyller min önskan och räcker Honom din hand, den aktade herrn, som står vid din sida.
Sorgsen syntes dock ej den gamle begynna sin vandring, Utan som andra han väntade glad julaftonens glädje, Bjuden att fira den nu på den stora, bemedlade herrgåln. "Sitt ej", hade den aktade herrn, den ädle majoren, Sagt, då han träffade sist sin vapenbroder vid kyrkan, "Sitt ej, gamle Pistol, som en tjäderhane i skogen, Ruggig och gömd; hvi ser jag dig oftare ej i mitt grannskap?
Strax, då de komna han nått, begynte han tala och sade: "Petrus, förut du varit en gång med lycka min talman, Var det ännu och gå, om den aktade herrn det ej nekar, Snart att fria för mig till Hedda, ty henne begär jag; Allt hvad min förra hustru du lofvat, lofve du henne."
Hösten 1836, kort före Hannas utgifvande, tryckte han i Morgonbladet dikten Till lyckan , som också den visar huru ringa Runeberg aktade lifvets yttre förmåner, om han än ej föraktade dem: Ljusets lott och fridens gåfva, glädjen, hoppet, kärleken, allt, hvad lifvet bäst kan lofva, ägde jag och äger än; dig blott har jag sett försvinna, hvarje gång jag sökt dig nå; milda, svaga stoftgudinna, le en gång mot mig också!
Men hans svaga föresats kom för sent. Den var redan förvandlad till en sten på vägen till närmaste lantkrog. Denna väg var lång och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade icke på vägens längd, och de enda tankar, skogen väckte hos honom, voro tankarna på den sulfitsprit, han hört skulle förtäras av vissa olyckliga.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är. Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag. Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram. Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Vad som vill dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de som sedan bliva kvar må äta varandras kött.» Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.
Dagens Ord
Andra Tittar