Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Stellan sade: Ja, men ja vågade i alla fall. Varpå Agust svarade: Ja, men du gjorde dä inte. Men också i denna kritik låg det ett ej så litet erkännande. Och tack vare sitt mod och sina leksaker befäste Stellan sin ställning bland rabulisterna som oomstridd hövding och löjtnant. Hans hövdingsmaner följde honom också till mamsellerna Beckströms skola.
Ja, men dä visste du inte förra gången dä va första maj. Dä visste ja visst dä. Men nu kastade Agust sin mössa i luften och skrattade, så han skrek, medan han dansade runt av glädje: Sån djäver som han lögnar. Och så gick Agust ända in på livet på Stellan och sade: För sista gången dä va första maj va dä ingen demstration! Dä här ä den första i stan. Förstår du, lögnhals.
Ska vi inte leka knekt ett slag, Agust, frågade han ödmjukt. Agust placerade händerna på ryggen och svarade med ett kort: Nä. Också Stellan lade händerna på ryggen och såg upp i luften, som om han betraktat molnen. Agust tog sin yngre bror avsides ett slag, viskade med honom och kom slutligen tillbaka. Så sade han mycket högtidligt: Vi ska va mä på demstrationen .
Agust lämnade dem, sprang in i sin trappuppgång, uppför trappan. Han var försvunnen en stund, då ett fönster öppnades. Det var han. Och i sin hand hade han något rött. Tror du mig nu då? Stellan såg på de röda banden. Han var stum, förkrossad av sinnesrörelse. De yngre rabulistbarnen stodo mitt emot honom, höga och högtidliga. Ej heller de sade något. Det arbetade våldsamt i Stellans bröst.
Det låg fientlighet i luften. Man betraktade varandra med snabba snedblickar. Till slut sade Agust: Men vet du va en demstration ä? Dä vet ja visst dä. Säg dä då? Dä vill ja visst inte. Nu började rabulisterna känna sig en smula osäkra. Kanske han i alla fall visste det? Agust försökte lura ut, hur långt hans kunskap sträckte sig: Visste du att dä ska bli fanor? Dä visste ja visst dä.
Stellan såg på honom, bara stirrade. Agust var tydligen inte nöjd med effekten eller också missförstod han denna gapande tystnad. Han vände sig till de andra: Ä de inte sant va ja säger? Jo då! Å vi ska ha röa bann på oss också. Demstrationsmärken. Stellan bara stirrade. Tror du inte va ja säger? Stellan var alltför överväldigad för att vare sig kunna tala eller jakande nicka på huvudet.
Han tyckte sig aldrig ha sett en så stor pojke förr. Och där... Nu upptäckte han Agust. Han såg så liten ut, mindre än han nånsin gjort, bland alla dessa stora pojkar. Och nu fick han syn på Stellan... Han blev röd i ansiktet och såg bort. Stellan blev stående några meter från demonstrationen, utan att någon tycktes uppmärksamma honom. Han tog ett steg närmare. Samma resultat. Ett steg till
Stellan lyssnade in mot stallet. Han kände sig knappast rädd längre. Han kände bara pulsarna bulta i sitt huvud. Gör dä nu, viskade Agust. Gör dä nu! Stellan kastade sig huvudstupa in på gården, upp i gödselhögen och började sparka. Plötsligen blev han stående alldeles orörlig. Med en förfärlig svordom kom Köttlund haltande och springande ur stallet. Han hade kvasten i ena handen.
Men då de förklarade detta vara ett av de svåraste etikettsbrott en mänska kunde begå, gjorde han dem till viljes. Det var endast Agust som yttrade sig om synen. Han sade: Va den ä liten! Under tiden stodo de kvinnliga rabulisterna ute på Lillegård, viskade indignerat med varandra och ropade till slut i korus: Vi ska tala om det för mor.
Han förklarade, att han ensam skulle äckla Köttlund. Inte fan, skrek Agust. Du ä inte rapp nog i vänningarna. Dä ska gå mä en sju djävra vänster. Jo, dä kan ja visst dä! En tid kunde han leva på löftet och försäkringarna. Men en dag kom Agust rusande från smalgatan in på Lillegård och sade: Nu ä Köttlund full. Ska du äckla honom nu? Hur vet du han ä full? Ja så honom på gatan.
Dagens Ord
Andra Tittar