Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Hon hade ju framtiden eller åtminstone hoppet om en framtid. Hvad var det egentligen? Hon skulle ju snart ha någon att lefva för, och hvem vet, en dag skulle kanske den lilla beveka hans hårda hjerta och sålunda göra allt godt igen. Så skulle hon ändtligen gå upp och in till sig igen. Men det gick tungt med de första stegen.
Ukko var tydligen vred, och man afvaktade under oro och fruktan ett utbrott af hans mörka lynne. Ändtligen öppnades dörren, och den saknade inträdde, Ella, husets äldste son. Han var en redan femtioårig man, men såg ut, som hade han varit på sin höjd ett par och trettio. En kraftig gestalt, ej så hög som fadern, men dess mer axelbred och muskulös.
Det rök ur skorstenen till störes när sällskapet, med kon i följe, ändtligen hunno opp till fäbodvallen. Och det var redan rätt sent på aftonen, fast ljust som på en klar sommardag. Bara så underligt tyst, då alla fåglar, utom gök och trast slumrat in. Koskällor och kåkning och långlurslåt hördes inte heller längre inifrån skogarne.
Efter en två timmars lång rodd, ackompagnerad af en jämn tåreflods sakta drypande, nådde de ändtligen Alberga, hvarest några minuter efter deras hemkomst hela huset var i rörelse och husfolket likt yra höns sprang upp och ned, med öfverstinnan i spetsen, från första våningen och till den andra för att skaffa den beklagansvärda unga frun, som hade sin svåra »migrän», liten lindring.
Nadja hade förlorat sin pratlust, frun paralyserade henne totalt. Ändtligen voro de på andra sidan Liteinaiabron och stannade vid Granbergs port. Carl följde sin hustru till porten, låste upp, låste igen om henne, vände om och hoppade derefter i släden bredvid Nadja. De körde tillbaka i den kalla och stilla natten. Nu först såg Carl, att det var alldeles stjernklart.
Upp med sig, odugling, skrek den lilla qvinnan, ser han inte att här behöfs hjelp! För Guds skull, tag i, var menniska! Förstår han att hon håller på att dö, och det är för hans skull, hans, som inte är värd så mycket som hennes gamla sko engång! Erik rörde ändtligen på sig. Han gick till sin hustru. Han hörde icke, såg icke annat än henne.
De suto stumma i kupén. Samuli med rynkad panna och slutna läppar, Nadja bruten och utan en smula af sitt forna kurage. Ändtligen böjde hon sig framåt, såg på Samuli och frågade: När får jag se mor? Det vet jag inte, svarade han. Är hon frisk? När jag sist skref, fick du veta, att hon haft inflammation och icke kunde bli frisk; hvarför frågar du då? Får jag inte se mor, som är sjuk?
Äfven de öfriga sju, bland hvilka Greely själf, voro nära att duka under, då ändtligen den 22 juni 1884 dåvarande commander, sedermera amiral W. S. Schley ombord på »Thetis» kom till deras undsättning. En af de öfverlefvande dog likvisst på hemvägen.
Mina vände och vred på sig, skrapade sig med båda händerna i hufvudet och strök håret ur ögonen. "Stig upp! Vaknar inte Mina?" Ändtligen tycktes Mina börja förstå, att hon inte mer behöfdes här. Hon kom omsider på benen och vacklade mot dörren. Men Alma hejdade henne. "Dynan!" Mina vände sig om och stirrade på henne, utan att förstå något. Alma pekade på dynan.
Och känslan af lycka vibrerade i hennes vakna drömmar och framkallade ett leende på hennes läppar, när hon ändtligen klockan 5 på morgonen sömntyngd lutade sitt hufvud mot sin egen lilla kudde.
Dagens Ord
Andra Tittar