United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Drotten teg i höghet, Men till honom ur kämpars rund Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna, Och han hof sin stämma till kraftens ord: "Kung, du åldras, armens senor svika, Tung du lutar mot jorden hän. Blott en skugga, smältande bort i natten, Ser ännu mitt öga af hvad du var. Var du själf dig nog, hvi lät du vissna Dina lemmar i ålderns höst?
Sof, som liljan, hon slumrar bort, Flyktigt bruten af höstens vind. Sof, som hinden, tyngd af pilar, Somnar in och förblöder. Hvarför sörja förflutna dar? Hvarför minnas, att sällt du var? En gång måste våren vissna, En gång glädjen, o hjärta! Äfven du har din majdag sett; Hvad, fast icke den evig blef! Sök blott ej dess milda låga Än bland vintriga skuggor! Minns du sällhetens stunder än?
Han skulle stå som ett träd med skalad bark och brutna grenar. I senare fallet skulle Hermione, som en av stormen bruten blomma, hastigt vissna och dö. I båda händelserna hade biskopens beräkningar på Krysanteus' förmögenhet ingenting från hennes sida att frukta. Petros hyste blott en enda farhåga att Krysanteus skulle dö, innan Filippos framdragits ur mörkret och erkänts för hans son.
Lyckönskningarne regnade över de nygifta, och så fort man kunde, lämnade man stugan, stinkande av svett, tårar, fuktiga strumpor, lavendel och vissna blombuketter. Och så tågades i livligare fart till kaffebordet. Carlsson tog plats mellan professorn och pastorn, men bruden hade ingen ro att sitta, utan skulle springa av och an för att se till rustningarne.
Oss rena från synder, o, Frälsare god, du, som för oss alla har gjutit ditt blod! Ella . Återuppstånden. Med teckning. Där stod en pelargon i en liten blomkruka i ett hörn af trädgården. Ingen tycktes mera bry sig om den stackars växten. Alla bladen voro affallna och stänglarna sågo vissna och skrumpna ut äfven de.
Se, de friska rosor vissna Vid ditt hjärta ren; Den, för hvilken du den plockar, Har en annan kär." "Älskar han en annan, tillgift Må hans kärlek få. Dock en åskvigg, klara himmel, Mot förrädarn sänd!" Hvar, du vida himmel, Är väl nu min älskling? Är han på en resa? Sitter han vid bägarn?
Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.
Men sina långa armar viljelöst hängande ned, som om de varit vissna, gjorde han ett egendomligt intryck, halft af amfibie, halft af prest. När de båda männen fingo syn på Samuli, gingo de sakta emot honom. Den kuskklädde betraktade under sina halffälda ögonlock den stackars Samuli, som under den andres ordsvall stod alldeles handfallen.
Hon tyckte, att mjödet kvällde upp från bottenlösa djup, att hon blev yr och föll framstupa genom hisnande hålor ända ned i det svarta källsprångets vidaste grottor, där det tillkommande virrade fram ur de ilande bubblorna. Hon kände, hur tänder beto sig fast i hennes kinder och gnisslade, att hon skulle vissna och bli skrynklig med ådrorna utanpå huden och krokiga naglar.
Flickan så vid afskedsstunden: "Gode älskling, när du färdas, Kommer du till stängda gårdar, Där de röda rosor blomma: Bryt dig några rosenstänglar, Lägg dem vid din barm på hjärtat: Såsom dessa rosor vissna, Vissnar ock för dig mitt hjärta."