United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett helt lifs koncentrerade smärta klagade i detta enda utrop. »Silfverhjärtat, rädda silfverhjärtat!» skrek hon, och höll in i det sista sin knutna hand, med det lilla smycket uti, lyft öfver vattenytan. Så sjönk ansiktet och handen, och när den räddande båten kom, var hon försvunnen under bron.
Barnen i Attes julle stodo stumma, bleka och handfallna, ingen rörde sig för att hjälpa, och ingen enda gaf hals. Från slupen hade man emellertid observerat hela den lilla scenen och rodde skyndsamt till. Plötsligt sågs en liten röd och mager knytnäfve sticka upp, och strax därefter höjde sig Lisas hufvud öfver vattenytan.
Det anskaffade aeroplanet var ett hydroplan, det steg upp från vattenytan och dalade på vattnet, varför hans flygfisk var alldeles oberoende av landjordens beskaffenhet. I Porto Vecchio väckte främlingens ankomst ej synnerligen stor uppmärksamhet.
Nadja gick förut med högt uppskörtade kjolar och benen bara ända högt upp öfver knäna. Hon trallade och sjöng, sqvalpade med vattnet, så det stänkte högt upp, fångade tång och alger med tårna, slängde dem ut åt vattenytan, gjorde danssteg, hoppade och sprang. Herr Adolf gick försigtigt efter.
En mjuk hand rörde vid Alberts skuldra. Han stirrade upp ifrån de röda strålarna, som han en lång stund stått och betraktat, hur de gungade och flydde ovanpå den vattrade vattenytan. Det var Sara, och hon sade viskande: gå nu härifrån: jag skall i stället vakta både dina och mina saker ända tills vi kommer i land med dem.
Fisken hoppade öfverallt dernere, det bildade sig små ringar här och der på vattenytan, de växte större, vidgade sig och försvunno. Det skulle säkert bli en solig, vacker dag derborta höjde sig dimman redan, och en bred, matt solstråle trängde sig skimrande derigenom. Den föll på en liten grön holme, lekte i de dallrande löfverken på altopparne.
En vit svan, som ensam med högburet huvud simmade omkring i kanalen, dök förskräckt ned under vattenytan, och var länge försvunnen. Då han åter kom upp, simmade han brådskande mot land, flög upp på svanhusets tak och ställde sig där att flaxa med vingarna, medan han utstötte underliga, dova skrin. Låt oss gå en annan väg, sade Tomas. Märta log.
Wolfgang arbetade. Han blev skickligare och djärvare i sina flykter och det hade hänt, att han flere gånger styrt rätt över Medelhavet helt till den afrikanska kusten och vänt åter utan att en enda gång taga vattenytan. Han behärskade sitt hydroplan till fulländning.
Där låg ett litet kärr, och ute i kärret växte sälgbuskar med gullglänsande hängen. Dem kunde han inte nå, ty då skulle han ha klivit ned sig och blivit våt om fötterna. Men han kunde alltid kasta några stenar i kärret och höra, hur det sade plump, och se på de stora, vida ringarna, som gjorde vågor av hela den lilla vattenytan. Det gjorde han också, och han höll på med det en lång stund.
Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust hörde jag Hertha ömkeligen bedja: »Kära Ellen, tala bara ej så hårdt till mig! Jag skall komma, men narra mig ej till att skratta!» I nästa ögonblick var äfven hon öfver utan att ens hafva vätt fållen på något af de plagg, som för oss andra råkat för nära vattenytan.