United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han mötte aldrig någon af dessa människor, som skulle vara så onda, alla sågo så vänligt på honom alldeles som hemma. Kom han in i ett hus, var han alltid välkommen och blef väl undfägnad, och allra minst ville någon taga hans lif.
Jag tackar dig. Jag tycker mig se, att du är främling i staden ... kanske långväga resande? Så är det. Måhända gammal vän till min herre? fortfor portvakten, som av välmening blottställde sig för att synas nyfiken. Nej, svarade främlingen. Jag känner honom endast av ryktet. Ja, vem gör icke det? sade portvakten med stolthet. Men du är alltid välkommen.
Jag sade henne, hur rädd jag var att åter komma hem och börja vardagslivets arbete, när jag visste, att hans klara röst icke skulle hälsa mig välkommen, och han själv icke stå gömd bakom dörren och möta mig, när jag kom hem. Allt detta berättade jag henne, och jag kände, hur hon sjönk till ro mot mitt bröst. Jag var lycklig i medvetandet av, hur gemensamt vi ännu kunde känna.
Jag vandrar nu, dit du ej följa får; Men snart jag vandrar längre bort, och då Välkommen efter! Som jag skall du kanhända länge drömma, Att du förgäfves söker här din sällhet, Och såsom jag skall äfven du en gång, Med hjärtat lugnadt och med själen ljus, Förvånad vakna, sluten i dess armar; Till dess farväl!"
Därtill är du en alltför rättskaffens man. Välkommen till mitt hus. Här spela friska vindar genom öppna dörrar och vindögon och inga nystan och askar stå i vägen på borden. Här går man bitti upp och tidigt till sängs och sover präktigt. Vi bo här nästan som präster, jag menar, präster efter skenningebeslutet, då vi togo från dem deras kvinnor. En präst med hustru, det är ingen präst.
Herr Wahlberg hade gjort sig så angenäm som möjligt på hemvägen; och när han räckte handen till afsked sade han: »Jag skulle väl inte få lof att göra en visit en af darna för att få fortsätta bekantskapen?» »Jo, gerna. Ni är välkommen.» Hon hade ingenting emot att odla bekantskapen med herr Wahlberg; tvärtom.
"Nu stanna jag här ve dörrn tills hon ber mej stiga fram och sitta." Maglena lyfte på en tung, tät gren, gick innanför den och blef stående, skälmaktigt tittande på geten. Månke följde och iakttog också han samma hänsyn som när man kommer in till folk. "M-ä-ä-ä" sade Gullspira, "ni ska vara välkommen och sitta ner."
Det bärgades, och jag märkte, att jag gjort ett gott intryck, ty faktoriets svarta arbetare, Kroo-negrer varenda man, betraktade mig med vördnad, och faktoriets föreståndare, en gammal malariainpyrd skotsk suput, hälsade mig välkommen och bjöd på gin och champagne. Nulla-Nulla var ungefär lika glatt och trevligt som en kyrkogård i regnväder.
Matmodern och Stina gingo på tå in i lill'kammaren. Stina såg obegripligt belåten ut, när hon kom ut därifrån. Hon gick fram och tog Anna-Lisa i handen. "Välkommen till oss, stinta, och du å', lill'dräng. Vi ska nog bli govänner, det känne ja' på mej."
Vänta, en annan gång, då ni kommer och söker oss åter, Finner ni ingen, som hälsar ett gladt välkommen på trappan. Nej, långt hellre jag går till grinden och vinkar med handen, Ropar på afstånd ren: Bort, olycksbådare, hädan, Bort till turken, att värma er där vid brinnande mänskor! Ingen soppa i dag! Här kokas ej; vandra förbi blott."