United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
De yngre lärarne och lärarinnorna protesterade ifrigt mot denna uppfattning. Det är väl icke meningen, sade de, att skolan för ett falskt ryktes skull kunde uppoffra en af sina bästa elever? Det är beklagligtvis ofta en nödvändighet att uppoffra en för att kunna qvarhålla de andra, utlät sig en af de äldre.
Då man far ut, är den knappt ett kvarter hög, och då man kommer hem, står den en öfver hufvudet." "Tre tunnor råg och tre tunnor salt, herr kapten, icke ett korn därunder", utlät sig med mycken bestämdhet den gamle. "Stiltje och läsegel!" utropade kaptenen, "ni är, fördöme mig, utan brassar i hufvet. Tror ni, att rågen ärfver sig i köpmannens bod och att saltet växer som snö om vintern?
Jaja, jag ber om förlåtelse, men inte för att det rör Carlsson, men känn på den här fioln, herr kammarmusikus, känn på den och säg mig, om den inte är god; den har jag köft hos Hischen och den har kostat mig tio riksdaler banko. Professorn knäppte på kvinten, log och utlät sig vänligt: Micket sken!
»Går du med nu?» frågade William ännu en gång. »Strax.» Ångbåten hade kommit långt bort; men ännu viftade en trofast näsduk från öfversta däcket och så länge den höll i var Pelle omöjlig att rubba. Ändtligen lyckades William få honom med och de vandrade vid hvarandras sida hänemot badanstalten, utan att säga ett ord. »Här blir trist nu», utlät sig William slutligen.
Dyr, micket dyr, utlät han sig. Både Wolfgang och Fritz Cramer åsågo med förvåning gästens åtgöranden. Ah, sade Wolfgang, det är alltså den nya telefonen. Ja. Jag har aldrig sett den; men väl hört den omtalas. Then har heller ej ännu kommit ut i then marknet. Thenne har jek fått av then uppfinnare. Kan man ringa vart som helst i den, undrade Cramer. Ach was! Then är inställd på min private bostad.
Tacka lyckan om folket här kan skyla sitt elände med litet Lybecks glitter, och för öfrigt må det vara nöjdast att ingen vet, att det finnes här i verlden". "Vise man, sanning talar du", utlät sig den judiske presten och upplyfte härvid sitt hufvud så högt att jag ej mera trodde det kunna nedfalla, men se, det föll och derefter började mun och skägg endast att så mycket hastigare röras.
Nu tycker jag, att blåsten håller på att skrala af; jag tror det klarnar snart igen." "Jag har lefvat i fem och sextio år, på det sjätte och sextionde", utlät sig gubben, "men aldrig har något ord från en domares mund gått mitt hufvud så nära, som drufhaglen från dessa tullnickor många gånger gjort.
Jaja, jag ber om förlåtelse, men inte för att det rör Carlsson, men känn på den här fioln, herr kammarmusikus, känn på den och säg mig, om den inte är god; den har jag köft hos Hischen och den har kostat mig tio riksdaler banko. Professorn knäppte på kvinten, log och utlät sig vänligt: Micket sken!
"De kunna göra, som de behaga", utlät sig ynglingen; "om de tycka om att segla för ro skull, så hafva de hafvet öppet. Oss låta de väl bli att fånga, sen vi en gång finge försprång och äro ute på argare vatten, där deras nicka icke mer båtar dem. Men hvad i all världen är detta?" "Till skoten, gossar, klara att vända", ropade den gamle.
Jag började med att antyda ett lätt tvifvel om huruvida den aflidne ställt människans omsorg om sitt eviga väl så högt, som denna viktiga angelägenhet borde ställas, och sporde honom, om han ansåg något annat än Guds uppenbarade ord vara värdt att älskas och betraktas. Afgörandet af den första punkten hemställde den gamle till den eviga domaren; i afseende å den andra utlät han sig vidlöftigare.