Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Då tänkte hon på det där, som hindrat flicksnärtan att hoppa ur kärran rakt i famn på gästgivarn. På det där, som kommit tungan att löpa med otänkta tankar. Inte var det det, att hon haft en annan kär. Hon mindes knappt vilken. Kunde ha varit jungman med blå halsduken. Kunde också ha varit någon annan. Hon mindes icke.
Gossarne trätte allt emellan; hon orkade inte banna dem, hennes mun var som fastspikad, läpparna och tänderna hoppressade och tungan tjock. Själen var utanför kroppen, tyckte hon. Hon lefde inte mer och var inte der i rummet, och likväl visste hon, att hon lefde, visste att hon var just der, hvarest hon befann sig; visste att den der var hennes man och att de der barnen voro hennes barn.
Efter en stunds tvekan skyndade hon in i flickornas rum, drog Lilli afsides, såg henne afbedjande in i de tårfylda ögonen och sade: du hade kunnat slå mig, Lilli, så elak var jag. Jag förtjenar inte, att du bjuder mig en annan gång, nej, det gör jag inte. Men om du nu är ädelmodig och förlåter mig, så vill jag hellre bita af mig tungan, än såra dig en gång till.
Jo, då, de voro ej mindre än tre stycken på rummet. Wolfgang inställde telefonen ånyo och efter lång tids skruvning fram och tillbaka hörde han äntligen röster i den lilla apparaten. Det var betjänten, som talade: Nå va' tycks, sade denne herre och smackade med tungan, är inte vinet förträffligt.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda. Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt. Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN. Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
Men när han väl kommit i sängen måste han rusa upp igen för att kasta upp fönstret. Han satte sig på fönsterkarmen och dinglade med benen. Han drog av sig förlovningsringen och stoppade den i mun. Han blundade, lutade sig baklänges ut och lät tungan leka med ringen. Och tänkte på Elsa. När han blivit riktigt genomkyld, kröp han till kojs.
Hans ansikte är öppet, det tryckta, trista är borta, ögonen glänsa, men han har ännu en stående gest med tungan och läpparne, som om han undertryckte ett beständigt leende. När han får se mig, visar han stor obeslutsamhet; men han reser sig, hälsar och frågar hur jag mår; alltjämt med detta illmariga löje, som kommer och går.
Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen på Maglena. Hon höll den fast och såg honom stadigt in i ögonen: "Mor din ha sagt till om maten åt oss, å då lär du int ta den åf oss." "Mor!" han räckte ut tungan emot modren. "Jag ", han sade något mycket rått, men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon säger." Maglena fick dock märkvärdigt nog behålla vrilen.
Han började tjuta och rusade på Petu. Denne sprang undan, så att klädningen fladdrade. Modren tystade dem och tog fatt i Ville. Petu började retas: Ähä! si' du! Ähä! Och till slut räckte han tungan långt ut. Hvad heter du, min flicka? frågade den ena frun. Int' ä' ja' flicka, fast ja' har klädning. Frun skrattade. Du har väl ändå något namn? Petu. Jaså, du heter Petu.
Dagens Ord
Andra Tittar