Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Jag tyckte, det fanns ingen lindring i annat än att sätta revolverns mynning mot bröstet och trycka af. Jag badade i svett. Jag är så rädd för döden. Han hade varit så hård, så hjärtlös, så omänsklig. Skulle jag böja mitt hufvud så ödmjukt och dö? Skulle han hålla af mig för denna slafviska undergifvenhet? Nej.
Har du väntat? frågade Tomas lågt och med grumlig röst, medan han famlade efter hennes hand. Hon räckte honom den slutligen och lät honom trycka den. Nej, jag kom nyss, sade hon utan att möta hans blick. Och hon sköt honom framför sig upp i trappan utan att säga något vidare. Han kunde heller icke tala. Vad skulle det bli av detta, vad ville hon säga honom?
Men han fick flera beundrare, som sysselsatte sig med att hopsamla hans arbeten, så väl de redan tryckta tillfällighetsrimmen som de andra blott handskrifna sångerna. Vi hafva nämnt erkebiskop Erik Benzelius, som lät trycka fängelsevisan. Likaledes hafva vi omtalat det bekanta arket Bs förnyade publikation 1707.
Hvem skall mig bistå i min nöd, Hvar skall jag söka tröst och stöd, Att jag ännu kan hålla ut Och kämpa till ett saligt slut? O Jesu, du min frälserman, Allena du mig hjälpa kan, Ja, låg all världens skuld mig på, Du kunde hjälpa mig ändå. Säg, att på dig jag lägga får Den blodsdom, som emot mig står, Så vet jag, hvar jag finner fred, Då bäfvan vill mig trycka ned.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned. Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde: »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning; men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende. Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.» Nej, häri har du orätt, svarar jag dig.
Hon kände lust att skrika, men bakom all denna förvirring och fruktan hade hon dock en förnimmelse af, att hon med sitt skrik skulle väcka alla de andra, hvilka sofvo så lugnt. Derför knöt hon blott näfvarne åt dem och försökte trycka sig ännu närmare Holpainens rygg. Och hon tvang sig att vara tyst och skrek inte.
Han ville sjelf icke stiga upp och trycka ner någon, men han led af press uppifrån. Han ville icke ditupp, men han erfor ett behof af, att det icke skulle finnas några deruppe. Men det grodde ändå i honom det der, att de gamla kamraterna ansågo honom ha gått ner.
Hon satte sig upp i sängen och betraktade mannen, som låg med ansiktet till hälften nedborrat i kudden. Och åter såg hon, att hans ansikte var ganska likt ett barns ansikte. Hon fick lust att leka med honom, kela, bära honom, trycka honom hårt mot bröstet. Hon tog sin huvudkudde, lade den på armen och strökt den kärligt med kinden.
Om en stund stack hon två tior i hans hand, under bordet så att ingen av gästerna skulle se, han stoppade ner dem, kände sig räddad och kunde ej låta bli att trycka hennes hand litet hårt under bordet. Till svar lutade hon sig litet väl mycket intill honom, så att en fyrkantigt växt herre mitt emot med ett rödrandigt ansikte bara gapade av avundsjuka.
Åter andra, som fingo bestryka sina sjuka ställen med en flik af hennes klädning, fingo betala 25 kopek. Det var flere, som fingo styrka och kraft, som blefvo tröstade eller läkta genom att kyssa, trycka eller beröra kuskens rock. Men det var icke så dyrt. Denna lycka betalades mest med varor.
Dagens Ord
Andra Tittar