United States or Honduras ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flickorna gåvo till ett gällt skri och skingrades likt höns, som söka samla sig. Pojkarna bildade en rörlig halvcirkel kring den druckne. Stellan stod ensam kvar, med ryggen mot kastanjen. Han vred sakta huvudet åt höger. Vägen var fri Där, långt borta, låg hans gata. Han kunde se grenarna från kasernträdgården hänga ut över trottoaren.
Då släppte kamrern hela bördan, så att alla paketen ströddes över trottoaren, grep tag i pojken, ryckte från honom paketet och gav honom ett par hurrillar med det, så att ådekolångsflaskan krossades och spred sitt doftande innehåll över kamrerns rena manschetter. Sedan gällde det att bli lastad med de andra paketen igen, men detta mötte hart när oövervinneliga svårigheter.
Där mötte mig en dag på trottoaren en pojke som jag aldrig sett, varken förr eller senare. Han kom rakt fram till mig, stannade, såg mig i ansiktet och sade: Det är ju du som är en ängel! Därpå tog han mig i kragen med bägge händerna och gav mig en dansk skalle så att näsan sprang i blod och blev sned, vilket den varit allt sedan.
Gång på gång steg hon upp, lyssnade vid den öppnade fönsterluckan, gick till spegeln, såg sig i sitt elände, grät än mera, gick till tvättfatet och lät det friska, iskalla vattnet gång på gång skölja bort de varma tårarne. Om ett par timmar hörde hon hans steg. Hon visste precist hur hans bottforer knarrade i den hårdt sammanpackade snön på trottoaren.
En gatpojke med ett tunnband kom svängande på trottoaren och gaf henne en knuff. Nadja var färdig att ta honom i nacken och ge honom en örfil, men hon afstod. I stället suckade hon och lät hufvudet sjunka än djupare. Käring, ja, det är jag visst, och det är det lugnaste ... bara jag slapp svedan af allt ondt bara jag fick mat. Så, du är här ännu. Samuli kom ned med ett stort paket.
Drifvorna mellan körvägen på gatan och trottoaren voro ett par alnar höga. Det hade snöat oafbrutet i några dagar och man hann icke aflägsna snön så fort som det hade varit nödvändigt. En väg var gräfd från gatan och till hvarje port, det knarrade i snön, när slädar förspända med rykande hästar körde fram och tillbaka.
»Ni har ju sällskap. Skynda er; sök upp det.» »Hon är nog redan gången; det var min mor.» Fröken Hagberg tvärstannade midt på trottoaren. »Er mor?» »Ja.» Hon satte sig åter i rörelse. »Det hade jag aldrig trott», sade hon. »Hvarför det?» »Hon såg så ung ut.»
Då han kom ut, stod Greta och väntade på honom. Hon hade gått trottoaren fram och stannat vid fönstret för att se på de nya orkidéerna; bland andra hade hon givit akt på en, som var alldeles lik den Johannes Hall hade haft i knapphålet hos Arvidsons. Så hade hon kommit att se in genom butiken genom rutan, och då stod Tomas därinne och köpte vita rosor.
Då jag alltså gått på trottoaren i ytterligare 10 minuter, öppnades plötsligt en dörr med glasruta. Denna dörr ledde in till en restaurang, ett litet kafé, som jag många gånger passerat, men aldrig besökt. Det är mycket sällan jag numera går på kaféer. Jag finner ingen glädje på sådana ställen.
Han kände sig med ens het, när han tänkte på att han om en halvtimme skulle kyssa henne. Framför honom låg ett perspektiv av hetsande, lockande dagar, ända till dess han själv skulle resa till Särö: varje eftermiddag skulle han kyssa en kvinna Tjugu minuter över fyra kom hon! Han såg henne på långt håll på motsatta trottoaren. Han blev allt rödare i ansiktet, allt svagare i benen.