Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
De pilgrimer, som, för att få skydd, ämnade sluta sig till den glada skaran, stodo försagda och väntade på avstånd med sina påsar på ryggen. Glimma sprang ut på trappan, lockad av allt mellan himmel och jord, som kunde fresta. Blodet sjöng av levnadslust och hälsa, och livet yrade för hennes ögon som luften på en het vårdag. Hon hade icke givit sig tid att påtaga skönhetsperuk och högtidskläder.
Vänta, en annan gång, då ni kommer och söker oss åter, Finner ni ingen, som hälsar ett gladt välkommen på trappan. Nej, långt hellre jag går till grinden och vinkar med handen, Ropar på afstånd ren: Bort, olycksbådare, hädan, Bort till turken, att värma er där vid brinnande mänskor! Ingen soppa i dag! Här kokas ej; vandra förbi blott."
De ville slå honom inför hans medbrottsling; däri låg rättvisa och dessutom en särskild njutning. Ett slag föll och ännu ett. Vid det första rådde tystnad, vid det andra gav hopen till ett tjut, som om var och en träffats av slaget. Men nu sprängdes leden, som skilde fången från trappan, av förmannens spadstora nävar.
Till slut gick han fram till henne, räckte henne kuvertet, så att ingen skulle se det i trängseln och viskade: Ta det! Kvickt! Vilket? Kvickt! Han stack det i handen på henne och skyndade mot dörren... Han hade redan hunnit ned i stora trappan då han hörde en röst: Stellan, Stellan! Han visste att det var hon. Han stannade utan att vända sig om. Hon kom fram till honom, stod alldeles inpå honom.
Edmée var icke rädd. Hon blev stående på trappan och fixerade skarpt den alldeles obekante mannen, i
Ingen svarade. Helt nära i berget genljöd hans röst och ekot återgaf hans rop hastigt och med yttersta noggrannhet. Han sprang upp för den knakande trappan, tog den i ett par skutt och slog på dörren. Ingen öppnade.
Men då hon på aftonen hörde resvagnen köra fram för den stora trappan, då hon hörde bullret av steg, som från alla husets kanter skyndade mot vestibulen, då hon till slut hörde Louis' egen klangfulla, befallande röst då kunde hon ej stanna i sitt rum längre. I
Men det var icke Elsa nu längre. Brukspatron kom ut i förstugan och sträckte fram sin kolossala, köttiga hand. Abraham blev generad, rodnade. Träffas hennes nåd? Jo, svarade brukspatron och gick ut. Abraham gick också ut och ställde sig på trappan. Han hade utsikt över sjön, som låg stilla och svart mellan gröna och grå stränder. Han kunde se ända upp till jaktstugan i skogsbrynet.
Han ledes opp för trappan, som har en ledstång af guld, och han ser ett stort, stort slott. Här bor kungen, säger någon. Det var Drottningholms slott; det vackraste minnet från hans barndom, sagböckerna medräknade. Sakerna äro uppackade i en hvit stuga oppe på en backe, och nu rulla barnen i gräset, rigtigt gröngräs utan maskrosor som på Klara kyrkgård.
Och då han åter gick nedför trappan, förstod han, att han måste uppgiva hoppet. Det var kallt i rummet, då han kom hem; han bad värdinnan att göra upp eld. Hon hade redan bäddat hans soffa i tanke att han som vanligt skulle komma sent hem. Tomas drog fram en stol till brasan och värmde fötterna vid elden. Han frös.
Dagens Ord
Andra Tittar