Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Elis Eberhard stod förbluffad inför så mycken värdighet. Han krängde av sig sin vita kappa. Han slog vatten i tvättfatet och tvålade in händerna. Ja, ser du, Krokus lille, inte kan jag göra något. Jag vågar knappt röra en fena, för då skriver Aposteln i tidningen att jag kysser fabriksflickor. Och så får jag aldrig fred mera. För flickorna. Du kan tala med folk. Ja, ja. Nog det.
"Tror du, att du är något slags europeisk prins eller så, som inte kan se en vanlig enkel amerikansk medborgare?" Främlingen vände bladet i tidningen och började läsa fotbollsnotiserna. Bob Kelly låtsades han inte om. "Hör du, Bob", sade Eddy, bartendern. "Nu kan det vara nog med det där.
Han föreställde sig honom med ett stort svart skägg och långt, illa vårdat svart hår. Till sin oerhörda förvåning fick han under en rast höra, att gudsförnekaren hade ett slätrakat ansikte och mest såg ut som en Waldenströmsk predikant. Det var en sjundeövrist, som berättade det. Och han hade själv sett honom . Gudsförnekaren bodde i samma hus som han, hos faktorn på den radikala tidningen.
Livet gick märkvärdigt nog sin gilla gång ändå. Men en dag stod Sigurdh på nytt på redaktionen. Den här gången hoppade inte telefonapparaterna. Den besökande var mild och stilla och uttryckte bara sin undran över hur tidningen kunde bära sig utan hans karikatyr varje vecka. Skulle det inte vara lämpligt att i nästa nummer ? Då kom Sigurdh igen och allt var som det skulle.
Jag svarade ingenting, min blod svallade ännu, och tidningen skrynklades mellan mina fingrar. Men det oaktadt hördes en röst i mitt inre som sade att han hade rätt, att mitt uppförande var ovanligt och underligt. Jag försökte därför lugna mig så mycket jag kunde. Antti såg på klockan. Nu är det tid att gå. Kommer du med? Jag utkämpade ett ögonblicks tyst kamp, förrän jag sakta svarade: Ja.
Då lade Bob sin väldiga näve på främlingens axel. För första gången såg främlingen upp från tidningen. Han tittade ett slag på Bob, smålog stillsamt, nickade och höjde sitt glas. "Tror du att jag skålar i lemonad", röt Bob. Främlingen svarade inte, men hans ansikte antog ett förvånat uttryck. "Låt upp din trut, ditt lilla stinkdjur!
Så tillåter jag mig fråga om Tidningen verkligen menat någon viss major eller av frucktan för tryckfrihetsåtal ej vågat utsätta namnet eller att det kanske skall vara en av tidningens vanliga s.k. »kveckheter» varmed den vill nedsätta armén uti allmänhetens ögon! Men simpelt är det i alla fall. G. E., f.d. sergeant . Vill hr schersanten ta tillbaks och sluta fred och få nåd, så kom genast hit.
Skaldiske författaren C. O. O. Aktade Olzonh! Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är vorden en åsna. Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen.
Nej, nu måste han. Säg, pappa, snälla pappa Nu såg hans far över tidningen: Vad är det egentligen du vill? Du går omkring här som en äggsjuk höna. Det gick plötsligen runt i Stellans huvud. Han sprang handlöst fram till sin far och gömde sitt ansikte mellan hans ben. Pappa, snälla pappa, viskade han. Kläm ut med vad du har på hjärtat! Pappa, säg, får jag Kläm ut nu. En karl talar ur skägget.
Gamla Kerstin höll till ute i köket, där hon tvättade strumpor. Han stod på stolen vid fönstret och talade i ett sträck till flingorna och snöflaken, tankar, som blixtlikt flögo genom hans hjärna, snabba som drömmar, liksom de utplånade ögonblicket efter. Till sist hade han ingenting mera att säga. Han såg på sin mor. Hon sov. Tidningen hade fallit ned över hennes ansikte.
Dagens Ord
Andra Tittar