Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 15 september 2025


Andra rusade emot Teodoros och stötte honom tillbaka; men kraftig och beslutsam som han var, återvann han gång efter annan sin post, avvärjde de slag, som voro måttade åt Batyllos, och kämpade som för sitt eget liv, ensam mot en övermakt av människolika vilddjur. Nu sprängde en ryttare, klädd som kejserlig kurir, över gatan. Han kom från Akarnaniska porten. Folket hörde icke hans rop att giva rum.

Mot aftonen återvände de utskickade med det svar, att nybyggarne förkastat fredsvillkoren som oantagliga. Det var deras forne broder Teodoros, som å de upproriskes vägnar hade lämnat detta svar. Av Krysanteus och hans dotter hade de utskickade icke sett en skymt, ej heller hade de kunnat utleta, om dessa personer verkligen funnes i trakten eller icke.

Medan en del av nybyggarne var samlad hos Krysanteus för att med honom rådslå om åtskilliga ärenden, som rörde deras samhälle, hade Hermione gått att lustvandra och härunder mött Teodoros. Deras samtal vände sig nu, som nästan alltid, när de voro tillsammans, kring religionen.

Hon lutade pannan i sin hand och tänkte sin fader, hans gråsprängda lockar, den strid, där han kämpade i första ledet. Skulle Krysanteus' dotter kunna svika honom? Denna fråga förskräckte henne. Skulle hon undfly umgänget med Teodoros?

Han hade omgjordat sina länder och tagit staven i sin hand för att till brodern Teodoros överlämna ett budskap från hans fader Petros. Budskapet i form av ett brev framtogs ur resebältet och räcktes värden.

Nej, mina vänner, sådant är icke rättvisa; det är mord, och Guds lag säger: du skall icke dräpa. Bah, vi ha nog vittnen, inföll en av männen. Var är Anastasia, som med egna ögon såg, när den giftblandarens hustru räckte Simon den förgiftade födan? Stig fram, Anastasia! Vi skola visa, att folket icke dömer ohördan. Rätt, Artemon, sade Teodoros.

Hermione, fortfor Teodoros och pekade den nedgående solen, som purpurfärgade hav och himmel, naturen, mitt i vilken vi leva, är ju en återglans av Guds skönhet. Vart vi vända våra blickar, omgivas vi av skönhet. Människan är sänkt i ett hav av skönhet, och hon måste blunda, om hon ej vill överväldigas.

Och innan du säger något, än en fråga, fortfor Teodoros, vars avmagrade kinder en livlig rodnad hade uppstigit. Har du barn? Ja, jag har en son... Som du älskar? Är det icke ? Jo. För vars lycka åtminstone någon gång ditt modershjärta bett till Gud! Ja, jag beder varje afton för mitt barn, svarade Anastasia med svävande röst, som yppade ett vaknande av ömmare känslor.

Svindeln, som drivit henne att förena sig med de blodtörstiga hoparne, var svunnen. Hon såg nu allt som med andra, klarare ögon. Hon kastade sig ned vid sidan av den sårade och fattade hans hand. Segern började luta till Teodoros' sida. Det gällde att gripa ögonblicket för att vinna den.

Vi ha beslutit, att han skall . Dig vilja vi intet ont, men om du hindrar oss, svara för dig själv! Hindra er? inföll Teodoros och ställde sig framför den sårade, att han skyddade honom mot den påträngande hopen. Icke vill jag hindra er, I endast viljen utöva rättvisa. Långt därifrån! Jag har alltid älskat rättvisan och deltager gärna i allt, som påbjudes av henne.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar