United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Där hängde kristallkronan i taket, som erinrade prästen om det ljus, han tänt i gamla konfirmanders hjärtan. Framför kakelugnen stod en sidenskärm med drakar och storkar i guld och silver. byråar och bord stodo kristalluppsatser, silverkannor, silverbrickor, silverljusstakar... Det hela var som guldsmed Dahlquists skyltfönster dagarna före hästlöpningarna ute exercisfältet.

Tant Karin hade erbjudit henne ett rum hos sig, men Hanna afslog det, vänligt, men fast. Jag vill icke stå i för stor tacksamhetsskuld till dig, tant, sade hon, och det skulle dessutom vänja mig vid onödig vällefnad. Men hon var ofta hos tant Karin, ofta hon icke var hos Bella. Och tant Karin hade kommit upp med en plan, som gjorde henne yr af glädje.

Hennes moder och tant Amelie rusade upp från sina platser och den äldre herrn sade: Barnet skriker! Fru Göransson ropade: Herregudihimmelenstron, barnet har ju fastnat med sin lilla fot mellan spjälorna! Ta ut foten, Anna-Lisa! Hjälp henne, Amelie!! Foten satt kvar. Amelie drog i Anna-Lisa uppifrån och fru Göransson låg i sanden och försökte underifrån att loss foten. Anna-Lisa skrek.

Den tant, vars gästfrihet jag åtnjuter, kallas dit ned, och jag inbjudes att återvända till min svärmor. mina invändningar att den gamla har förbjudit det ger man till svar, att hon har återkallat sin utdrivningsorder och att det står mig fritt att bo var jag behagar.

Det är jag ej heller, tant. Hanna var blek, och ett drag af tungt allvar låg öfver hennes ögon, ehuru munnen försökte

Jag hämtades fram ur det mörka rummet, och barnen fingo i dag icke komma in till tant, förr än det blef mörkt. kallade hon dem allesammans in till sig och talade länge med dem. Hon påminde dem om deras mor, som gått till himmelen i tron sin frälsare, samt visade dem Guds kärlek, som sände ende sonen hit ned till jorden.

Nyheten kom plötsligt, att hennes tanke ej hunnit smälta den. Jag skulle resa med tant Karin! utbrast hon. Jag skulle hvad du ej fick! Det är orättvist, och jag reser icke.

Min svärmor och min tant, som äro tvillingsystrar och fullkomligt likna varandra, med samma karaktär, smak och antipatier, se i varandra sina dubbelgångare. När jag talar till den ena i den andras frånvaro, är den frånvarande genast inne i vad jag sagt, att jag kan fortsätta mina förtroenden med vilkendera som helst utan omsvep.

Tant Karin såg ingenting annat än de stora, klara tårarne i hans ögon; de glänste som diamanter i julljusens sken. Sedan såg hon honom böja sig ned och sträcka ut sina armar emot de små, hvilka alla skyndade sig i fadersfamnen.

Ack, Hanna min, hvad jag är stolt öfver dig! utbrast hon och slog armen om vännens hals. Det är onödigt, Bella! Du skulle varit den första att handla samma sätt. Men vet du hvad, vi ha fattat ett stort beslut, tant Karin och jag. Kan du gissa? , sade Bella frågande. Att uppskjuta resan naturligtvis?