Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Nu sjuk och svag, som hon var hade hon en nästan panisk skräck för att möta förebråelsen och domen i hans blick. Men dagen därpå kunde det icke undgås. Monsieur de Châteauneuf lät fråga, om Mademoiselle de La Feuillade kände sig frisk nog att taga emot honom. Edmée svarade i förtvivlan strax ja.
Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliver en stötesten för de svaga. Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga till bords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han är svag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttet från avgudaoffer? Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad han, din broder, som Kristus har lidit döden för.
Jag har släktens blod i mig, jag kan göra blodssynd kanske, jag kan dö i kampen för mitt förstånd, men knackar aldrig sten! Och nu, sedan jag sagt detta med så hög röst, känner jag mig plötsligt svag och rädd, ty vad förmår min vilja mot hans, som Hartman en gång talade med i anden? Jag bävar, jag är omåttligt rädd, och jag vet ej vad jag fruktar.
Då han därför kastade sin blick på henne för att med en förnäm fägnad betrakta verkningarna af sitt skarpa skämt, fann han det hafva träffat hårdare, än han önskat, och blef till mods ungefär som en kamfiospelare, då han med triumf gifvit en svag granne husuhugg och sluteligen finner, att han själf måste hjälpa honom att stryka.
Alma var ej längre förlägen; tårarna trängde sig åter fram i hennes ögon, ty det der kunde ju i alla fall inträffa. Hon hade ju blifvit så svag på de senaste tiderna; hon hade ständigt hufvudvärk och krafterna voro så medtagna, att hon knappast kunde hålla sig uppe.
Jag var svag nog att i vissa ögonblick inbilla mig, att det kalla sätt, varpå du besvarade mina brev, var hycklat; att du ville plåga mig för att se min svartsjuka, att du var grym emot mig, emedan du älskade mig. Jag ville understundom icke tro vad alla sade mig, att du älskar Krysanteus' dotter och går att trolova dig med henne.
Hon var svag och sjuk ännu, och hon orkade icke tala mycket. Men hon kunde dock höra på, vad jag sade henne. Hon visste, att våren kom, och hon gladde sig åt vårblommorna, som stodo på hennes nattduksbord. »Vad vi varit lyckliga, Georg», sade hon. »Vad vi ha varit lyckliga.» Det var med en ton av den mest skärande smärta hon frampressade dessa ord.
En af Malins kallaste och mest föraktfulla blickar hade straffat honom deruppe då han yttrat sin skadeglädje öfver Adolfs fall. Han kunde i den blicken se hvad hennes kärlek var värd... Men, komna dit ner syntes han icke mer. Bred och blå gapade emot dem den öppna rännan. Der var strömt och isen alltför svag. Karlarne gjorde hvad de kunde. Morti, eldad af Malins utrop och böner, gick främst.
Och för att höra bättre gingo vi sakta närmare utan att gossen såg oss. Han satt alldeles stilla, lät trästycket gå fram och åter i vågorna, och med en svag, klockren stämma sjöng han för sig själv. Det var en sjömansvisa, som han lärt av barnen på ön. Sjung falleralla, sjung falleralla la och uti havet sin grav han får.
Ibland nickade hon åt honom, och han nickade igen. Ibland frågade hon, om han inte skulle gå ut och röra på sig litet. Det låg ingen ovänlighet i frågan, endast en svag ängslan att han kunde ha tråkigt. Men han hade icke tråkigt. Han satt och funderade över Abraham. Vad skulle gossen bli? Fru Marie sade: Om Gud vill, så blir han en hederlig karl.
Dagens Ord
Andra Tittar