Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Varför hade också Folke varit en sådan svag man och aldrig bänt i klosterporten med ett svärd? Men då hade det icke varit han. Hon var så upptagen av sin sorg och sina betraktelser, att hon knappt gav akt på portväkterskan, som ännu stod kvar. Det var en mycket nyfiken liten rund kvinna.
Hon låg fortfarande kvar i samma ställning. Slutligen kände hon, att hon blef kall på den fuktiga marken, och då steg hon omsider upp. Så svag hade hon blifvit af sinnesrörelsen, att hon kände svindel, då hon reste sig upp, och att hela hennes kropp darrade. Hon såg omkring sig. Solen var redan i nedgående; det led till kvällsvardstid.
Främlingen upptog ett pergament, som Eufemios fattade med darrande händer och genomläste med giriga, granskande blickar. En svag rodnad, som uppsteg på hans kinder, vittnade om rörelsen i hans inre. Medan han läste denna skrivelse, hade den andre främlingen avlägsnat sig. Eufemios var ensam med budbäraren från patriarken Eudoxos.
O hvilka svåra dagar, O hvilken sorgens tid! Då hördes världens lagar Mer än Guds stämma blid; Hans löftes fasta grunder Fick man ej bygga på; En samling mänskofunder, Ack, den var bibel då. Välsignad vare Herran, Han frälsat har sin hjord; Nu nära liksom fjärran Bor rikeligt hans ord. Den natt är nu försvunnen, Som kom med våld och hot, Den makt är svag befunnen, Som stod Guds ära mot.
Och när jag drömde om dig, alltid hade du bråttom, alltid gick du mycket fort och såg stadigt framåt. Jag var rädd, att du inte skulle ha någon tid för mig. Jag var så ängslig, att du bara skulle trycka din mun mot min panna som då sist och sedan börja gå igen. Vad är jag för dig? En ond människa, som du förlåtit. Inte ens trälarna akta mig stort, orask och svag som jag varit i alla mina dagar.
"Vi skola gå och fråga om det är riktigt sant." "Hemta henne inte hit, jag hade henne just nyss," sade Alma otåligt, "låt mig nu vara i fred åtminstone ett ögonblick, när du ser, huru svag och kraftlös jag är i dag." Mina vände om, men Helmi, som gladt hade fäktat med armarna och kroppen och jollrat, då hon såg modren, började gråta. Mina stängde dörren och förde Helmi till fönstret.
Biskop Erik, en saktmodig, mild och i världsliga angelägenheter stundom svag man, åhörde främlingens ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans blick glänste, hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma var fast och klar, när han svarade: Vilseförde broder, jag behöver icke läsa ditt brev; dina ord säga mig allt vad jag har av nöden att veta.
Dagens Ord
Andra Tittar