Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Han hade en förfärlig aptit och var alltid hungrig. När det var kabeljo till middan åt han sig trött i käkarne, men gick hungrig från bordet. Fick han då absolut för litet mat? Nej, ty det finnes millioner kroppsarbetare, som få mycket mindre, men de högre klassernas magar måtte vara anpassade för starkare och mera koncentrerad föda. Han mindes derför hela sin ungdom som en lång svält.
Albert tog sin bricka, bar den, sedig som en kypare, uppför trappan, och gick bort till fören att bjuda sin reskamrat. Är det carolina? frågade hon. Jag dricker inte punsch. Drick nu ett glas punsch för min skull i afton, det blir svalt i kväll. Den är fin och god. Bra! sade hon, sedan glaset var tömt. Albert, det här är bättre än carolina.
Och han hade en hop med behof. Han fick kläder, snygga, hela kläder, varma och starka. Men maten blef svagare, ty modren svalt. Begrafningen hade kostat så mycket och så sjukdomen... När våren kom, mannen hade nu legat i mer än ett år i grafven, tog Kajsa tjenst hos ett ryskt herrskap, som hyrde en stuga, lilla »röda stugan», ett stycke från sjelfva gården.
Till en början fick jag dåligt betalt, och fast jag grät och sa, att jag och min mor, knypplerskan, voro nära att dö av svält, fick jag just inte mera för det utan snarare mindre. Men så hittade jag på att bära omkring spetsarna i en gammal pappask, på vars lock det fanns några venetianska poststämplar. Då trodde folk på min uppgift att spetsarna voro venetianska och betalade därefter.
Det der menar du icke; ånej Liisa, det menar du icke. Du skulle icke säga det; hon var så kär i dig, din mor, hon älskade dig, allt ifrån första stund. Och så dog hon af svält och elände. Emedan hon gaf dig allt hvad hon hade, klädde dig, höll dig fin och snygg... Och min far, den...? Ja, han var och förblef borta. Dog han ... eller hur? Kanske han dränkte sig i sorgen?
Olle var hennes smeknamn, ett påhitt av Jan-Petter. Du är rå! sa fru Olga. Ja, medgav han, det är jag, men det ska bli en ändring. Jag har haft en gemen dröm Han stirrade ned i backen, rynkade pannan och gjorde en min som om han svalt ricinolja. Om mig? frågade Brita, tog polkagrisen ur mun. Nej, inte om dig. Det sa jag för att retas. Jag drömde om ett annat kvinns. Det var inte någon av er.
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar. Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft? Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
Tomas drömde sig vandra med Märta i den sommarstilla luften under gobelängmålningarnas blågröna träd. Det led mot aftonen, och almarnas bleka, stiliserade kronor susade svalt över deras huvuden. Framme i den tomma förgrunden stod en bänk av sten, ensamhetens och de långa meditationernas kalla bänk. Den hade Tomas och Märta längesedan nått förbi.
Vi reste utrikes tillsammans med dem, han och jag. Jag slet den tiden mycket, svalt och trälade, han hade ingenting att ge mig, och jag hade inte hjerta att lemna honom, som nästan berodde af mig. Jag tänkte på att de mina tjenat i hans förfäders hus, hur skulle jag lemna sonen derför att han blifvit fattig. Jag skulle väl hålla ut i olyckan, efter som jag varit med i lyckans dar.
Först då leken var slut och Alma samt gästerna åter kommo upp på verandan, slöt också han sig till sällskapet. "Har ni nu fått det svalt?" sade han leende. "Ja, det ha vi," svarade Alma och satte sig varm och trött på en bänk. "Kom närmare och säg ut," tillade hon till Maja Lisa, som blinkade och vinkade med fingret i dörrspringan. "Vi hafva inga hemligheter för herrarna."
Dagens Ord
Andra Tittar