Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Det var inte skojandet med Köttlund, som i Stellans ögon i första hand gav dem deras strålande glans. Det var samvaron med Kalle. Han skulle ha känt samma lycka bara av att vara tillsammans med honom. Han gick fullkomligt upp i sin nye vän och hövding.
Flera gånger under lektionen vände sig Göran om och såg på honom, på samma gång misstroget, bönfallande och imponerat. Till slut slog tant Emilie pekpinnen i katedern och ropade: Göran! Vill du sitta stilla! Vad sitter du och vänder dig om för? Göran räckte upp sin hand: Tant, tant Vad är det? Dä ä Stellan. Vad är det med Stellan. Jo, Stellan, han har en häst Vi bryr oss inte om Stellans häst.
Två minuter efter det alla kommit på sina platser, inträffade katastrofen. Göran sträckte upp handen: Tant, tant, får ja lov å fråga om gips ä dyrt? Nej, det är det inte. Ja, men Stellan säger, att dä ä dä dyraste, som finns och han har en häst som ä å gips och den ä dä märkvärdigaste som Är det nu fråga om Stellans häst igen. Vi får väl klara upp saken.
På sin höjd betraktade man Stellans uppträdande som en onödig dumhet, när han kunnat skylla från sig med en så enkel förklaring som att han hört sägas, att latinet blivit inställt på grund av examen. Stellan förfäktade emellertid sin egen uppfattning och ej utan framgång.
Det låg en utmärkelse i att vara Kalles förtrogne. Bara detta att kunna säga: Kalle kommer hem till mig om eftermiddagarna! Ju mera han tänkte på detta, ju starkare blev känslan av tacksamhet för Kalle, ju större Stellans beundran för honom. I ett enda slag hade han blivit Kalles vän! Inför detta blev till och med frågan om is och snö betydelselös. Och det blev lyckliga dagar.
Och så spelade hon igen, precis som om hon hört Stellans stumma viskning. Han blygdes över sig själv, över att han gått och tänkt på Rose så som han gjort: för hennes brösts skull. Nu beundrade han henne. Han kände sig med ens så liten i jämförelse med henne. Hon hade visserligen ingen världsåskådning som han.
Han förde Stellan ut i portgången. De andra pojkarna stodo tysta och sågo på. Bakom den stängda porthalvan, där det var som mörkast, stannade Göran: Hör du Stellan, ja lovar, att ja aldrig, ja svär , att ja aldrig ska säga dä där. Ja tycker om dig, ska du tro, Stellan. Tårarna strömmade ännu ymnigare nerför Stellans kinder. Du ska få en kniv å mig, om ja får se din häst.
Han tog ur byxfickan upp en kniv med ett halvt blad och visade den för Stellan. Du ska få den här. Nä, titta på den! Titta! Han höll den gamla kniven alldeles inpå Stellans näsa. Men Stellan vände sig bort från honom och bara grät. Och så ringde klockan på nytt... Hur skulle han klara sig? Hans tankar flögo omkring som skrämda fåglar. Hur skulle det sluta? Han fick en fråga.
Nu var det Stellans tur att slå ned ögonen: Dä ä svårt att säga Nå, då vill jag inte fråga. Tack, snälla pappa. Tja, då äter vi väl! Stellan gick före honom ut i matrummet. Men kaptenen blev stående kvar en lång stund mitt på golvet och såg rakt framför sig. Samma kväll skrev han ett långt brev till prostinnan i Lund.
Under den förflutna hösten hade hon legat i en ständig brevväxling med sin son angående Stellans konfirmation. Meningarna mellan henne och Göteborg, i synnerhet konsulinnan Axelson, voro nämligen på denna punkt mycket delade.
Dagens Ord
Andra Tittar