Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 oktober 2025
Ellen betraktade honom länge med en stel blick. Kom in, sade hon slutligen lågt med en liten skälvning på rösten. Lägenheten bestod av två små ljusa rum och ett kök. De blevo stående mitt på golvet i det yttre rummet, och ingen av dem sade något. Varför har du inte gått med din mor och din bror i kyrkan? frågade Tomas äntligen lågt, med ett osäkert tonfall.
Han tyckte sig aldrig ha sett en så stor pojke förr. Och där... Nu upptäckte han Agust. Han såg så liten ut, mindre än han nånsin gjort, bland alla dessa stora pojkar. Och nu fick han syn på Stellan... Han blev röd i ansiktet och såg bort. Stellan blev stående några meter från demonstrationen, utan att någon tycktes uppmärksamma honom. Han tog ett steg närmare. Samma resultat. Ett steg till
Nu var det Stellans tur att slå ned ögonen: Dä ä svårt att säga Nå, då vill jag inte fråga. Tack, snälla pappa. Tja, då äter vi väl! Stellan gick före honom ut i matrummet. Men kaptenen blev stående kvar en lång stund mitt på golvet och såg rakt framför sig. Samma kväll skrev han ett långt brev till prostinnan i Lund.
Han blev ett ögonblick stående vid fönstret och såg ut. Och i det hans tanke, som en kort minut hade lyckats att glömma, ånyo, vid vart nytt intryck, vände sig till detta fjärrbelägna, stolta rike, han hade ägt och förlorat, sade han lågt: I detta ögonblick skiner månen på öknen, på Kairos minareter, lika likgiltigt, lika klart, som den gången vi planterade den trefärgade fanan i sanden.
Men greven sprang upp och stående bakom stolen böjde han sig ned över flickan och viskade något, som kom henne att spritta till av glädje. Och återvändande till mor i Sutre, sade han: Tyvärr. Tanken är hädisk för mitt hjärta, men dunkla hågkomster säga mig att så är. Jag skulle glömma henne. Om inte annat skulle jag glömma adressen.
Tankfull och tigande följde Göran sin vän till stugan, men de stannade på dess tröskel och drogo sig åter hastigt tillbaka, ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet.
De äro icke så blygsinta som män! Han reste sig för att gå och kysste mig lätt till farväl. Tack för allt hvad du varit för mig! hviskade jag sorgset. Du har ingenting att tacka mig för. Jag har ingenting gett dig. Han gick mot dörren. Jag blef stående. Skilsmässan sammansnörde mitt hjärta. Du vill ha sinnen, men du har inga, ljöd det borta från dörren. Tvärtom, svarade jag lågt.
Och så vet en ju allri va en sån där kan göra mä tåget.» »Åh nog kan han körat», sade Eriksson, »han ä ju schenjör.» »Men tror Eriksson han kan få öppet för den stora backen ve Fäby?» frågade Fröjd. »Jag vet bäst hur en får ella på för å klara den. Tänk om tåget blir stående ute på linjen.»
Han sammankallade på stående fot kommittén till sammanträde hemma hos sig samma eftermiddag, klockan fyra. Och så gick han hem till frukosten. Äntligen hade de insett hans verkliga värde! Äntligen hade de förstått, vem han var! Han log, sin faders ironiska leende. Men han förhävde sig ej.
Och Josua talade till HERREN på den dag då HERREN gav amoréerna i Israels barns våld; han sade inför Israel: »Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!» Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folket hade tagit hämnd på sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i »Den redliges bok». Solen blev stående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke att gå ned.
Dagens Ord
Andra Tittar