Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 augusti 2025
Vad vilja dina ögon? frågade riddaren, som suttit tyst med pannan lutad i handen. Hans röst var sträng, då han gjorde frågan. Är du riddar Erland! frågade Sorgbarn. Ja... och du, landstrykare, vem är din fader och vem din moder? Du har sagt mycket men icke detta. Ditt tal har varit långt och slingrande som en ål. Det har runnit bort utan att lämna spår. Vem är du själv?
Har du vandrat långt i detta förfärliga oväder, stackars barn? Ja. Varifrån kommer du? Fjärran från. Sorgbarn! Ett ovanligt namn! Dock känt i den heliga skrift. Är du ensam? Ja. Är du kristen? frågade riddar Erland hastigt. Gossen jakade åter. Kan du uttala Guds och Kristi namn? frågade priorn till yttermera visso. Gud och Kristus, upprepade gossen, i det han böjde huvudet och gjorde korstecknet.
Älskar han henne mycket? Ja, svarade Sorgbarn, och Singoalla vände bort sitt ansikte och dolde det mot den kalla klippan. Låt kraften verka! hördes Assims röst. Var icke ledsen, moder, bad Sorgbarn och förnyade sina smekningar, till dess Singoalla åter vände sitt ansikte till honom. Väl, utbrast Singoalla och steg upp. Kraften skall verka. Sorgbarn, du skall föra din fader till mig.
Sorgbarn lyssnade till viskningen och tyckte sig förstå henne. Då hördes åter riddarens röst: Sorgbarn, sover du? Denna fråga ljöd så mild, att det ljöd en efterklang därav i Sorgbarns själ. Nej, svarade han och bet i sitt täcke för att kväva en suck. Sorgbarn, varför sover du icke? Barn pläga ju sova om natten! Är du ledsen, Sorgbarn? Ja, jag har varit hård emot dig, jag har misshandlat dig.
Dock icke sällan hör man omtalas lika underbara syner och uppenbarelser. Undfick din moder sin uppenbarelse i vaket eller drömmande tillstånd, du unge Sorgbarn? Men Sorgbarn svarade ej på denna fråga, ty hela hans akt var fäst på riddaren. Gossen skakade huvudet och sade till sig själv: Nej, sådan är han icke. Min moder sade, att han är ung, vacker och skägglös.
Vid dessa ord nedslog Assim sina ögon. Sorgbarn tog de frön han samlat. Moder, sade Sorgbarn ängsligt, än ett ord! Har du haft en uppenbarelse, var jag nästa gång skall finna någon av de nedgrävda klosterklenoderna? Jag har haft en ny uppenbarelse och skall om åtta dagar visa dig stället, var du skall finna nattvardskalken. Singoalla kysste Sorgbarn.
Erland är slagen av pesten, och Singoalla bringar honom vatten och vårdar honom. Sedan hon biktat för Erland, att Sorgbarn var hans och hennes barn, försonas de inbördes och med Sorgbarns minne. Och under det riddaren hör pesthymnens toner från klostret, utandas han sin sista suck.
Riddaren talade under feberyran mycket om en grotta och om en kulle, på vilken en gran växer; han kallade Sorgbarn stundom son, stundom en liten djävul. I få ord: hans feber var svår och hans hjärna uppfylld av förvirrade bilder. Under dessa dagar väntade Singoalla förgäves sin riddare; men Sorgbarn besökte sin moder ofta. Då herr Erland åter var frisk, beslöt han bikta.
Men riddaren hade knappt uttalat dessa ord, förrän Sorgbarn inträdde. Kom hit, ropade riddaren, vars vrede var väckt, det är svårt att säga av vilken orsak. Är du min tjänare, så må du ock passa på din tjänst, du lilla spökelse! Och därmed slog riddaren Sorgbarn så häftigt i ansiktet, att han föll till golvet.
Solen sjönk ned bakom svarta och gulbleka moln. Kvällen kom, och den dystre grubblaren gick till sin tornkammare, följd, som alltid, av pilgrimen. Men dessförinnan hade riddaren dolt en välslipad jaktkniv i sin livrock. Herr Erland gick till sängs. Sorgbarn lade sig på sin matta. Sanduret viskade, vindflöjlarne på taket gnisslade, insjöns vågor brusade.
Dagens Ord
Andra Tittar