Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Hon trädde med viktig min rödt garn genom ögat på en tappisserinål. "Sen, si ni kom de riktigt underliga. Att jag kan sy så här grant." Bara några stygn sydde hon, men det väckte tillbörlig respekt hos syskonen. Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig åkarbrasa, ty platsen ute i snön i flera graders kyla, var inte den lämpligaste till syskola.
Men kommer sen en obekant till denna ö, Ser dessa namn och frågar häpnande: "Var ej Den döde här er konungs bittra fiende? Hvem har då, medan härskarn lefver än i glans, Djäfts för hans ögon resa denna minnesten?" Då skall det svaras: "Ädle främling, undra ej! Två makter gjort det, starkare än härskarn här: Ett sonligt hjärtas kärlek och en moders bön." N:o 2. Herrans bud.
Men de trettio silverpenningarna! Nog, nog! utropade han sårad. På långfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min olyckskamrat insomnad vid bordet. I ett anfall av munterhet väckte jag honom och frågade i förvånad ton: Ni här? Än sen? Jag tänkte att ni hängde kvar på korset åtminstone ända till klockan sex, så här på långfredagen. Till klockan sex!
Hon brukade gifta bort Abraham med dockan Vera. Det skedde medelst några hastigt frammumlade besvärjelser. Och sen brast stormen lös! Jaså! Det var besynnerligt. Tycker du, att det här är ett kristligt leverne? Kanske att du ska vara full varenda dag? Jag är inte full, sade. Abraham. Jaså? Inte det? Du kan ju inte stå på benen. Nog får en tåla att du tar dig ett glas, eftersom du är karl.
Man tänker hit och tänker dit, jag har inte tänkt något alls ännu, men den, som tänkt något, han tale; jag tiger, jag, så att man inte sen ska komma och säga att jag har lockat någon, för sådant är inte mitt sinnelag. Gumman visste nu inte riktigt, var hon var hemma, men hon måste känna sig för en gång till.
»Nej», upplyste häradshöfdingen, »det är tranorna, de ha ett sådant där läte, då de dra bort...» »Hvar är Karl August...», doktorinnan var alltjämt upprörd och såg med skrämda blickar omkring sig, »han gick ju hit för en halftimme sen?» »Han gick härifrån för en kvart sen, till dig... Kanske är han i hålet.» Modern sprang ned.
Folket sade sen: "Anamma! Än har gubbens vår ej flytt Forna junkern är densamma, Bor i hjärtat oförbytt. Tiden på hans hjässa snögat, År och mödor böjt hans kropp, Pojken log dock än ur ögat, Skälmen kröp ur gömman opp." Hvems är palatset, som jag for förbi I kvällens mörker nyss? Hvem bor däri?
Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.» Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.» Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
Alla sju hon ropar på i ordning, Men af broderskaran svarar ingen. Framgent står hon väntande vid vägen; Se, då nalkas Jugovitschen Voino, Leder tsarens praktbeklädda hästar, Öfverallt med idel guld betäckta. Och hon fattar skymmeln vid hans tygel Och, med armen slingrad kringom brodren, Hviskar sen till Voino sakta detta: "Voino Jugovitsch, min gode broder!
Härmed stå tvenne omständigheter i förening: först, att han måste vara, hvilket han också är, i hög grad redlig och oförställd, ty enfald och fromhet följa med all religion; sen, att han måste synas handfallen, slö och oförmögen till all bragd, där liflighet och fattning komma i fråga.
Dagens Ord
Andra Tittar