Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
"Sir du de Maglena, lillstinta", sade Ante nu med den lenaste mildaste röst han kunde frambringa. Han ville i själ och hjärta bara vara god emot den, han förstod det ju så allt för väl, hjärtebedröfvade lilla systern. "Du kan väl förstå Maglena hur bra de blir, när folke här nu också tar sig an' Månke." "Ja så Gullspira har han te ty sej till när hon längtas."
Som trodde dej, mitt sockerhjerta, och lät kugga sej utaf dej ... joo, det var allt lite trånghufvadt af honom, det skrifver jag under. Atte var en tusan så bra pojke, Gud välsigne honom, men i alla fall var han mer en flicka än någonting annat. Jag har aldrig haft så roligt som den gången, du vet, vi hade den celebra sjelfmordsscenen! Åh! du skulle bara ha sett hans miner, hans uppskrämda gester.
Då man var ute hos främmande folk, som de nu alla voro, så fick en be sej fram så vackert och inte kommendera sej till hvad det så vara månde. Ante var äfven kvickt på fötter. Hans första tanke gälde Gullspira, som inte fanns i stugan. Det var ju hon som hade mjölk åt småstintorna.
"Du mått gå med oss hvart vi gå, Anna-Lisa", mumlade Maglena med sista smörgåsbiten i munnen. Hon torkade näsa och fingrar på det lappade, urtvättade förklädet och strök med sitt hufvud emot Anna-Lisas kind. "Si du, de är alltid behändigt te vara ute, om en också inte har de så bra, så sir en ändå så mycke. Snön hitta på te sätta sej så roligt på allting.
Hon hade Elsa med sej. Vad öppnade du på? Ä inte flush bättre en full hand? Inte när alla kort ä me. De va lögn! Ta hit lexikonet! Ring upp Berggren! Han vet det! Så långt har man hunnit, då dörren sakta öppnas och en liten gosse med ljusa lockar blir synlig i dörröppningen. Han är klädd i en lång vit skjorta, vars nedre kant täcker hans bara fötter.
Att det där missfostret bara täcktes gå in i huset! Och att sedan se henne, när hon kom skuttande ut på morgonen, så säker och trotsig, som om hon bott där inne för alltid. Gråhunden blef så skamsen så han kröp under bron, för inte kunde han ge sig till att ställa sej och skälla på någon som kom ut ur stugan. Den hund fanns väl ej skapad som skulle ha burit sig så bakvändt och ohyfsadt åt.
"Mor sa' alltid att en' lär sej supa då en' börja me kask." Det flög som ett ljusskimmer öfver den gamles dödliknande anlete. "Åh det känns godt te höra tack. Vore så väl att jag kunde lefva igen och lefva bättre. Om barna såg att de gamla voro bättre, så blef dom nog bättre dom, å. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk de förstår jag." "Mor hon var storriktig.
De var de du mest ängslades för, du", föll Maglena in. "På de vise att hon ska ha bäddadt åt sej, geten." "Nääj, int att hon bryr sej mycke om de, för hon lägg sej ändå om de å är obäddadt", försäkrade Månke. "Hon är aldrig noga pået Gullspira". "Kluck, kluck". Glasögonkarlens axlar skakade. "Om du skulle be na stiga in och hålla till godo med hvad en har att bju på."
"Du skulle hellre vara gla och känna de lättsamt, för si du mor har tagi hill'stintan hel, opp till sej." "Du få int gråte, Ante." Maglena strök brodern öfver kinden med sin isstyfva vante. Men det tröstade honom icke. Stora gossen! Tårarna droppade och smälte samman med den piskande yrsnön, dar han gick framåtböjd och drog den i snömodden dock nu så alltför lätta kälken.
"De var den förste supen jag skulle akta mej för, sa' mor, och den här skulle bli den förste. Kom ihåg, att jag har alla de här småena att svara för å." Glasögonkarlen blef med ens så underligt spak. Han sänkte buteljen, som han just höll upp emot det öppna gapet för att dricka ur. Så ställde han sej att stirra in i den aftynande elden.
Dagens Ord
Andra Tittar