Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Han upptäcktes ha varit rallebuse och bibelsjåare, bortkörd från tre platser, rymd en gång med bestämdhet, till tings för slagsmål enligt obestyrkt uppgift. Allt detta fick madam Flod i näsan, men lågan var tänd en gång, och med utsikten till änkeståndets upphörande tycktes gumman kvickna till, leva opp och få skinn på näsan, så hon tålde både vått och torrt.
N:o 37. Den 19 kon. Dav. ps. I himlars rymd sin konung ärar, Himlars härar Prisa den, dem väsen gett; Fästet skaparns namn förkunnar, Stjärnemunnar Sjunga utan hvila det. Dagen spegla vill för dagen Anletsdragen Af den sol, som evig är; Natt, som var, åt natt, som blifver, Budskap gifver, Att den Högste spiran bär.
Väl fick han ej i skolor lära vapnens konst, Den bästa lärdom gaf likväl hans ärfda mod. Att högt från klippan kasta sig i hafvets famn Och mot dess vågor kämpa, att med klubbans tyngd Ett vilddjur krossa, att med pilen bryta af I luftens rymd en vingsnabb fågels fria flykt, Det var hans vapenöfning, var hans tidsfördrif. O, att vårt lif, så fullt af saknad än det var, Fått så i lugn förflyta!
Då smakar mjödet kungen, då höjer han Föryngrad åter lutade pannan, Då sänder han vid tonernas lek ibland Med strålande blickar sångaren tack." Hon slöt. På marken glimmade daggen ren, Och månan såg från blånande höjder Med klarnadt öga ned i en rymd af lugn, Där tyst i sin gång skred sommarens natt. Då sågs på heden nalkas en man, han kom.
Hvart vill jag fly, där jag kan dold För dinom Anda blifva? Ifrån din åsyn, ur ditt våld Hvart kan jag mig begifva? Far jag än upp till himlars rymd, Så måst jag där dig finna; Far jag till afgrund, att bli skymd Och undan dig försvinna, Skall du ock där mig hinna.
När man är skumögd, som jag, så ... Vore du klarögd som örnen, skulle det likväl hända dig, min gubbe. Ögonen ljuga oupphörligt. De komma oss att tro, att det gives en rymd. De inbilla oss, att det gives vila och rörelse och olika hastigheter. Även det är lögn.
Och utanför denna isande kalla rymd låg världen, där mänskorna gingo omkring utan att bry sig om honom, utan att bekymra sig om att han stod här ensam och frysande I lilla förmaket under sig hörde han sin far och farmor tala. Han kunde ej uppfatta deras ord, och han var ej längre nyfiken. Han satte sig på sängkanten, sammankrupen i sig själv som skydd mot kylan.
Han var ensam, alldeles ensam i hela världen. Han hade ingen, han kunde lita på, ingen enda. Inte ens hans far hade tagit honom i försvar. Han var utan vänner, utan någon, som tyckte om honom. Det kändes som om det lilla gavelrummet så småningom vidgats och blivit till en isande kall rymd, i vilken han stod, ensam, skakande av frossa.
Det var en lycklig tid... Endast då och då förmörkades den strålande rymd, under vilken han levde, av ett svart och hotande strömoln: tanken på nyåret, då bokhandelsräkningen skulle komma. Han vågade inte ens tänka på, för hur mycket pengar han på Josefs inrådan tagit böcker på kredit. Han vågade inte ens ha böckerna hemma. De prydde Josefs och Axels bokhyllor.
Hon förnam hans röst i flickorna Willmans; hon brydde sig inte om orden, rösten var henne alldeles nog. Som hon nu stod där, tom i hjärnan men med grubbel i hjärtat, började hon halvt frånvarande lyssna till ett ljud, som under de sista minuterna oavlåtligt växt och kommit närmre. Ett mångstämmigt sorl från parken, som då och då tystnade för att giva fri rymd åt en ensam röst.
Dagens Ord
Andra Tittar