United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter den första överraskningen, blandad med uppriktig medömkan för en vän, som förr hade visat mig en efterhängsen tillgivenhet, sänkte sig ro i mitt sinne, som jäktats av de sedan flere månader överhängande hotelserna.

alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år. Men när Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS ögon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju år.

Annat har jag ej fått tid att förtära hela dagen och trodde nu, att jag skulle kunna stjäla mig helst till en kvart timmas ro för att hinna mig middag; men det är som vanligt: ställ dig blott i redet, nog finnas de, som lassa ." "Huru kan man", sade den unga frun, sorgligt förebrående, "vara nogräknad om några steg, man kan göra en annan en stor tjänst.

Den följde mig, när jag gick in för att lägga mig till ro, och den satt i mörkret kvar sängkanten, medan jag låg vaken och lyssnade min hustrus andedräkt för att höra, om hon sov. tyst det blev emellan oss under denna tid, underligt tyst.

När det led emot aftonen rustade Svend Opsal sig att med sin fiskargut ro ut fiske. »Du och en af jenterne kunna ligga i min säng i natt, gutten och jag komma sent hem, och lägga vi oss golfvet, förstår du», sade den präktige gubben samt lemnade oss nu i besittning af hela huset, och det var ej långt lidet qvällen förrän vi alla gingo till hvila i de två sängarne samt i en bädd kammargolfvet.

En stund ville jag ju också gammalt vis i ro glädja mig åt din härlighet. Här har du nu hönorna till skattegåva åt konung Inge. se om han håller till godo därmed, men säg honom du, att det inte är ditt fel, att du i år inte fått nog spannmål. Dålig skörd följer dålig konung.

Inge låter hälsa er, att folket ej mer skall ro ledung under sommaren utan i stället lämna honom skatt och giva tionde till påven. Han bjuder och säger, att om ni snarast vända tillbaka, skall han upptaga de främsta bland er i sin hird. Finns någon här bland er alla, som ännu har trotsets lust och vill stanna med mig havet, höje han sitt svärd!

Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran, och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, eftersom det var dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid.

Och se därtill, att detta folk är ditt folkHan sade: »Skall jag själv med och föra dig till roHan svarade honom: »Om du icke själv vill med, låt oss alls icke draga upp härifrån.

"Se", sade han, "se, sen trettio vintrar tillbaka Hvilar du här; säg själf, om de sår, här blödt och igengrott, Stört din ro och förbittrat din fredade sömn vid mitt hjärta? Blir af din dotter en gång den saknade mindre värderad, Om en kula, ett svärd ojämnat hans hull, han kommer, Har af hans ärriga famn hon ett svalare möte att vänta?