Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 november 2025
Svågern och vännerna se stumt på varandra. Klockan på väggen tickar ödesdigert. Visaren vrider sig obevekligt närmare två. Plötsligt ringer det i telefonen. Hallå! Det är intendenten. Jo, ser du, jag Har du ordnat växeln? Nej, ser du, jag tog två konjak, och jag kom ett stycke ut på torget, sen var det slut jag kunde inte
»Är det bensin i tanken?» frågade han. »Nej», bet agronomen. »Det är bensol! Och nu ringer jag till stan efter en montör.» Diskussionens vågor gingo högt under vägen tillbaka till hotellet.
Der är allt främmande. Stenkällare med lock, som ha bokstäfver och figurer, gräs som man ej får trampa på, trän med löf som ej får röras. Morbror tar en dag ett löf, men så kommer polisen. Den stora byggningen, hvars fot han öfver allt törnar emot, förstår han ej. Der går folk ut och folk in; der höres sång och musik inifrån; och den ringer och slår och klämtar. Den är hemlighetsfull.
Den stackars Napoleonson hade ingenting annat att göra än att gå före efter fruns anvisningar in i sängkammaren och vidare in i en garderob, som omsorgsfullt låstes. "Nu står ni där, förstår ni, och håller er lugn, medan jag ringer efter polisen", sade fru Bergman morskt när hon låst dörren.
Han är trött och sömnig. Det kommer en sträf herre till sängen och säger att han icke får ha händerna ofvanpå täcket. Han får ta in elaka saker ur en sked; äter intet. Man hviskar i rummet och mor gråter. Så sitter han uppe igen vid fönstret i sängkammaren. Det ringer hela dagen. Gröna bårar bäras öfver kyrkogården. Ibland står en mörk klunga med menskor kring en svart låda.
"Nej, jag tyckte bara . Der ringer någon!" tillade hon i detsamma och kastade sitt arbete åt sidan. "Bara det inte skulle komma främmande. Det vore bra olägligt nu." Alma gick att öppna och kom efter en stund tillbaka, åtföljd af Nymark. John rynkade ögonbrynen ett grand. "Du lär vara upptagen, John," sade Nymark. "Något litet, om jag skall säga sanningen. Men sitt ner i alla fall."
Döden kommer för mig, som den en gång kom för lille Sven på den tavla, vilkens innehåll han alltid ville ha berättad för sig som en saga. Den ringer i klockan och den, vilken icke borde, blir kallad, men den, som kallelsen icke gäller, får stanna kvar.
Första akten har gått; det gläntar och glappar i dörrarne, disken belägras, atmosfären doftar öl och brännvin och cigarrett-tobak. Ingen Posttidning! Det ringer och belägringen upphäves; luften lättar igen och gaslågorna susa.
Vi ha ju En kopp te, De båda döve, och Han är inte svartsjuk. Det har herrn rätt i! Sätt opp dem. Adjö! Direktören ringer på kamreraren: Är det många väntande där ute? Det är alldeles överfullt. Bär då in min överrock och hatt. Befallningen åtlyddes. Nu måste jag gå!
Det blev så allvarligt och stort, som om det redan blickat in i en värld, dit hans far och mor ännu icke haft tillträde, och där vi icke skulle komma in, förrän den sista förlåten brast, och vi följde honom på den väg, där dödens klocka ringer, och där den, som hör dess ringning, måste följa, vilka band som än hålla honom kvar vid jorden.
Dagens Ord
Andra Tittar