United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag tog på mig hatt och rock. Eva såg och hörde intet. Hon talade i telefon. Jag lämnade huset och gick till stationen, for hem. I dag på morgonen mötte jag Evas man. Så roligt att träffa dig, sade han. Eva talade om att du köpt det där huset. Hon ville så gärna veta något om det.
Ni är ingen förbrytarenatur sade han till mig ni är en gås, en beskedlig gås! Människokännare! Åtminstone har jag en känsla af, att ni vill mig väl. Ja, ja. Men någon riktig kvinna är ni icke. Jag? Jo. Minns ni en viss afton? Han böjde sig fram och såg mig in i ögonen. Ja. Än sen? Men sen? Nu då? Vill du? Nej. Vill ni icke? Säg du ! Jag gömde mitt ansikte mot hans rock. Ah, säg du till mig!
Ja, baronen betalar besväret, det förstås, det förstås, förstås! muttrade sopranen, vänd till kaptenen och med en halv pekning på den i sin rock nedhukade basen. Något är det värt, svarade kaptenen tryggt, strök sig om hakan och såg bort åt de bägge stränderna, mellan vilka han styrde. Anblicken på högra sidan var vidsträckt och intagande.
Sextio levnadsår, genomsträvade dels under musköten, dels vid plogen, hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar, men ej lyckats kröka hans höga, axelbreda gestalt, som, inknäppt i en blå rock med blanka knappar, var lika rak och militärisk som för trettio år sedan. Ansiktet låg i allvarsamma, nästan bistra rynkor, men ögonen blickade vänligt och milt under sina buskiga ögonbryn.
När Carlsson tyckte, att tillräckligt lång tid åtgått för att göra andakten trolig, reste han på sig, gick in i stugan utan att knacka och röck fram med sin begäran att få se kammaren.
Men den kom icke ännu. Han lyfte upp mitt nedböjda hufvud och såg mig skälmskt in i ögonen. Se bara icke så högtidlig ut! Jag är icke högtidlig. Ar du ond på mig säg? Nej. Är du rädd för mig då? Ja. Jag känner mig så underligt skygg. Han sade ingenting, och så satt hon en stund med näsan mot hans rock. Sakta lyfte han upp hennes ansikte mot sitt och så sutto de tysta, länge, länge.
Där såg han Gelingarne, som han varit ute med förliden och tagit upp smideskol med efter den sjunkna briggen, som inte var alldeles riktigt, men kunde försvaras; där såg han nu röck det i linan föröver.
Måtte väl det, när tider blir; men jag ska väl höra mig åt om någon kondischion först. Det röck i den gamlas fårade ansikte och den magra handen plockade och plockade som en febersjuks på ett lakan. Han tänker gå ifrån oss då? vågade hon fram med darrande, torkad stämma.
Hon lemnade ut och fördelade numera arbetet mellan de »värnlösa qvinnorna», höll räkning på allt, skref upp allt och glömde aldrig något. Håret bar hon nu för tiden alldeles kortklippt och nyttjade på kontoret en herraktig rock af svart kläde. Pennan bakom örat, några skarpa veck mellan ögonbrynen. Eljes icke en rynka. Vid tjugonio år hade hon aldrig haft en sorg.
Nej! svarade mördaren lika bestämt som de förra gångerna. Vet du att domen går på livet? Ja! Och du fruktar icke att möta den Högste domaren? Nej! Jag hoppas få det! Domaren röck av sig pincenez'en och betraktade mördaren med en närsynts genomträngande blickar. Har du ingenting att anföra till ditt försvar?