Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Pigan, som annars skulle elda och se om den gamle, hade i kväll annat att tänka på. Gubben beredde sig till att, rysande af köld, lägga sig påklädd under fårskinnsfällen i nedersängen. Han var för stel och frusen för att kunna orka lägga ved på den ännu från morgonen heta askan i spisen. Ante gjorde det i hans ställe. Han satte dit kaffekokaren också, som stod ute på hällen.
Herr Adolf iklädde sig sin promenadkostym, lät pigan hjelpa på sig pelsen, tog ett par nya gredelina glacéhandskar, trädde ytterligare på dem pelsfodrade mufftiser, tände en liten fin papyross och gick med små försigtiga steg den långa vägen åt finska jernvägen till. Frun var hemma och tog emot. Hon satt i en fåtölj med sitt arbete och log trött, men så vänligt hon kunde emot sin slägting.
»Mamsell är stollig», skrattade hon. »Mor? ä! har jag mor? Hon ä' husbonds madam, jag ä' pigan. Di fick mej från socknens fattiggård, när jag inte kunde tala en gång. Sen har jag varit här. Opp nu...» Det sista skrek hon i örat på gubben, som nu ryckte till, började rifva sig i hufvudet och efter en stunds obeslutsamhet öppnade först munnen och så ögonen.
»Jag ska' säga till fröken strax», sade pigan, som öppnat. »De äta frukost derinne.» »För all del bed fröken inte göra sig brådtom; jag kan godt vänta.» Den unge mannen blef ensam i rummet och han såg sig omkring med ett slags vördnadsfull nyfikenhet, han gick från möbel till möbel, beskådande allt så noga, som om han varit på ett museum, der han kunde ha något att inhemta af hvarje småsak.
Hvad kunde ett sådant stackars litet pyre behöfva i matväg? Gud tröste mej så visst, tänkte han. För allt hvad jag denna morgon drifvit i mej själf af mat och dryck, har jag nu inte så mycket som den minsta brödkant åt en så'n här liten en. "Du får raska på, pigan min", manade han på hästen. Lärkan fnyste och satte opp hufvudet.
Han hade suttit på bryggan i bara ben och hade plaskat med fötterna i vattnet. Med en suck, tung som en döendes, segnade modern ned. Doktorns lefnadsfriska ansikte blef grått på en sekund. Han sprang upp som en rasande, bort, ned till stranden. Lilla Mina och Elin sprungo efter, häradshöfdingen tog hand om den afsvimmade pigan, drängen och herrarne begåfvo sig i en rad ned åt stranden.
Tag min kappa min stora kappa jag måste gå igen. Pigan grep henne förskräckt om armen. Men Mademoiselle, då! Det går ju icke an. Mademoiselle är sjuk det är feber. Å, prat! Giv mig min kappa. Jag måste bort, hör du
Kom hit, Anuschka. Ja, matmor. Lägg din hand på mitt hufvud! Så der ja, det är så skönt. Du är snäll, Anuschka. Jag har en snäll flicka i dig, Anuschka, och det är godt, när man är sjuk och ensam. Pigan pysslade vänligt om sin matmor och kysste hennes hand. Hon förstod så godt situationen. Hon hade varit med om sådant förut, på andra ställen.
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Barnen sprungo skrämda efter, pigan gnuggade händerna, huttrade, frös och jämrade sig. Drängen, ett par karlar från Agreens och några gummor gingo hack i häl efter Lasse; efter att ha undersökt hela gården, ända in i de mest omöjliga skrymslor, knutar och vrår, hade de nu fått tag i fotspåren och följde dem i snön, öfver staketet, genom potatisåkern och vidare.
Dagens Ord
Andra Tittar