Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Patron har inte tålt'en nånsin, han är som en hund, som väl känner hvem som vill'en illa. Derför hittar han på otyg för att hämnas, kantänka.
Skynda dig, så får du sedan se barnen, annars tar jag dem in till stan genast. Den sjuka reste sig upp i sängen, blef sittande stel som ett lik, såg på honom stinnt och sade: det der är inte mitt testamente, du har skrifvit det sjelf, det skrifver jag aldrig under, jag vill ha mitt eget. Patron blef med ens så gul i ansigtet som en bit svafvel. Han var en stund tyst, men vände sig sen till oss.
Jag såg en hel del genom fönstret, der jag stod, och tjenstfolket talade om resten. Om morgonen fick jag höra af patron att det ändå skulle lysa i kyrkan söndagen derpå. Och så blef det bröllop, ett litet dåligt bröllop, liksom skulle han ha fört hem en fattig brud. Han hade tjenst i verket då, och det sades till oss tjenare att han var notarie. Åren gingo, långa, svåra år för flere än en.
Peltonen rynkade ögonbrynen och tuggade kraftigt sitt hårda bröd. Och det står en menniska inte ut med. Jag vet att du gjort något ondt med patron, ja det säges öfverallt, och jag vet att du gifvit pant på att lyda allt det fanstyg han befaller dig att göra.
Men Isidor kved matt till svar: »Jag vet inte vad det är med mig, patron, men bena vek sig under mig, och nu käns dom inte.» När man fått klart för sig vad som verkligen inträffat, buro patron Johansson och Östkvist med förenade krafter in Perander på kontoret och lade honom på tagelsoffan. Perander var fullkomligt lugn och behärskad. Han hade tydligen inga smärtor.
Tack, tack, far, sade flickan och slog sina armar kring hans hals. Jag visste väl det, sade korporalen med glädjestrålande ögon och kysste Johanna, jag visste, att min snälla flicka ej kunde tänka annorledes... Ja, jag gav patron redligt besked: jag svarade nej och kunde icke annat.
Patron Brackander var ej blind för sitt eget värde; med all sin blygsamhet visste han sig vara oemotståndlig, om han särskilt lade an på att fånga en flicka; ja, han misstänkte, att flickorna just lade an på att fånga honom. Men frågan var nu: vem bland denna uppsjö på feminina människovarelser skulle han välja till sin ledsagarinna genom livet?
Patron, som är lagkarl, visste nog hur han gjorde det, han. Han tog ett par konstaplar ut, och doktorn med. De sågo på liket och på bössan, vände och svängde, stucko med fingrarne öfverallt, mätte och skrefvo opp, ... och hur det var, blef det så bestäldt att Carlson dödat sig sjelf med sin egen bössa af våda, när han gått full i skogen... Misstanken togs ifrån mig något litet, men inte alldeles.
Mannen fortsatte: Från mitt fjortonde år var jag i deras bröd. Herr Emil, som man då kallade patron, han skolades, uppfostrades fint och lefde i öfverflöd hela tiden, ända tills gamla herrn dog och lemnade huset i konkurs efter sig. Han var då redan student och kanske tjugo år. Så gick det en tid. Herr Emil hade det svårt, van som han var att lefva stort.
Hon trodde att patrons hårda ord varit en elak dröm och hennes syn likaså. Hon stod som förstenad och förmådde ej röra sig ur stället. Patron, som med sina knarriga söndagsstöflar promenerade inne i salen, väckte henne till medvetande. 'Se så, piga', sade han, 'nu kan det vara nog! Tog du afsked af kärasten eller hur? Gå nu och gör ditt knyte i ordning, här har du pengar, du usla slinka!
Dagens Ord
Andra Tittar