Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 maj 2025
Men Isidor kved matt till svar: »Jag vet inte vad det är med mig, patron, men bena vek sig under mig, och nu käns dom inte.» När man fått klart för sig vad som verkligen inträffat, buro patron Johansson och Östkvist med förenade krafter in Perander på kontoret och lade honom på tagelsoffan. Perander var fullkomligt lugn och behärskad. Han hade tydligen inga smärtor.
Se på Bruno, han låg i sex månader och fick tio kronor om dagen, hur skulle det ha gått för honom, om han inte varit sjukförsäkrad?» Perander blev betänksam. Det var nog något i vad Östkvist sade i alla fall. »Är du försäkrad?» frågade han. »Ja, naturligtvis! Du tror väl inte, att jag är lättsinnig nog att gå oförsäkrad genom livet?» »Hm.
Det var för tillfället inga kunder i butiken, så att de båda biträdena hade tid att prata. »Jag har aldrig varit sjuk», svarade Perander. »Alltid en ny anledning att försäkra dig, Isidor», fortsatte Östkvist. Varje människa blir sjuk en eller annan gång i sitt liv, och om du aldrig varit det, kan du ge dig så många som flyger och far på, att din tur snart står för dörren.»
»Fullkomligt?» frågade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i vaden. »Ä hm ab-absolut!» svarade Isidor, som endast med svårighet lyckats behärska sig. »Ja, det tycks verkligen vara fallet», sade läkaren. »Och vi ha endast två medel att välja på. Vi skola börja med det lindrigaste. Jag skall hjälpa er att lägga er på magen.»
Dagen därpå uppskrämdes kunderna i Johansson och Johanssons bod av att det omtyckta biträdet Perander under det han höll på att väga upp en kvarts kilo vetemjöl till fru Pilmans husassistent, plötsligt segnade till golvet med mjölskopan i hand. »Vad är det med Perander», röt patron Johansson. »Är han onykter?»
De gingo till och med så långt, att de inte läto honom dricka ensam. »Östkvist», sade Perander när han komfortabelt låg i sin säng. »Titta efter i skrivbordslådan, där ligger försäkringsbolagets papper.» »Det är ingen brådska med det», sade Östkvist. »Du får ändå inget, om du inte är sjuk minst en vecka, Isidor.»
Men farhågorna besannades inte, ty det gick utmärkt. Alla symptom som Perander beskrev tycktes vara precis som doktorn väntat sig, och hans ansikte blev alltmera bekymrat. »Ett svårt fall av partiell paralysi», sade han. »Ett mycket svårt fall. Frågan är om ni någonsin skall kunna återställas. Är ni fullkomligt känslolös i underkroppen?» »Absolut!» svarade Perander.
»Nej, jag kan tro det», sade doktorn. »Ni är ju absolut känslolös, så var inte rädd, ni kommer inte att ha det minsta obehag av behandlingen.» Så spottade han i nävarna, grep röret och började arbeta. Perander hade aldrig fått så mycket smörj i sitt liv, men han bet i kudden och behärskade sig medan hans bakdel randades gul och blå.
»Skicka inte efter läkare än», sade han. »För hem mig först och lägg mig. Jag känner ett behov att komma i säng.» Och som patron Johansson var en human principal lät han Östkvist och gårdskarlen köra hem Perander på en handkärra fast det var i brådaste affärstiden. Dessa två omhuldade Perander som ett barn, klädde av honom, lade honom och gåvo honom konjak att dricka.
Men var kan man få tag i en agent, om man nu skulle fundera på saken?» Östkvist log. »Jag är agent, Isidor», sade han stilla. Tio minuter senare var Perander försäkrad.
Dagens Ord
Andra Tittar