Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Några steg framför sig upptäckte Tomas plötsligt sin far och sin farbror, som var bokhandlare på Söder. De båda bröderna sågo varandra ytterst sällan, men då de någon gång stötte på varandra i ett gathörn, brukade de alltid stanna och prata en stund. Tomas vände på sin paraply, så att han kunde komma förbi dem osedd, ty han ville icke låta uppehålla sig.
Skall ej samma fruktan städs Ditt lif förbittra, tvinga dig att styra så, Som nu du styr? Förtrampas måste hvarje vän Af våra forna kungars ätt, utrotas all Tillgifvenhet för denna, förrn du härskar trygg. Hur blir det möjligt? Vargens spår i skogens djup, Den vilda björnens gömslen kan du spana ut; Men huru spåra kärleken, där osedd han I mänskors ådror flyr, i deras hjärtan göms?
Ty Tigern lik, som springer opp Från Meroms hvass och, med ett hopp, Sig mordiskt kastar på Gazellen, Som nalkas vattnet under qvällen Och knappt sin ovän kännt igen, Ja, knappt en fara anat än, Då ren Hon spörjer i sitt hjerta Den hvassa klon och dödens smärta; Så lömsk, försänd af osedd hand, En pil på flyktingen sig kastar, Der sorglös Han i skuggan rastar Och hugger i Hans barm sin tand.
Försiktigt förande fötterna tog hon sig fram till hällkanten, där stigen brednade. Ett par famnar till och hon kunde se riskojan. Osedd se, ohörd höra. Hon dröjde en stund, stirrande framför sig. Och ju tommare hon stirrade, desto rödare blev hennes ansikte, rodnade ända upp över pannan, ända in i hårfästet.
Jag nekar icke till, att jag äfven hyst en hemlig tanke: Om den känsla, jag nu brottas med, endast skulle vara en hjärtats missvisning; om det skulle komma en ännu osedd om det skulle kunna finnas någon för mig, som det fanns en Lewis för George Eliot. Dårskap! Och om så vore! På elden med allt det förflutna! det vore då värdelöst för mig. Eller hela mitt lif uppslaget för hans ögon.
Ej mer som förr i sällare tider kan Den ädla ägarinnan af slottet nu Vid tsarens fot begära en ynnest, be Att få ett ögonblick hans värdinna bli. Allena, osedd, gömd i ett sidorum, Hon öppnar blott ett fönster och skådar tyst Mot vägen, vill blott blicka välsignande På fosterlandets far, då han flyr förbi.
Som när sommarns hvirfvelvind en afton, Då naturen lik en söndag tiger, Kommer ensam, osedd, snabb som pilen Och slår ned i skogssjöns famn, en planta Rör sig ej, ett barr ej, lugn står tallen, Lugn står blomman på den branta stranden, Lugnt är allt, och endast djupet sjuder; Så, då sången slog den unges sinne, Satt han stum, orörlig, sluten, bortskymd, Men hvart ord dref bloden ur hans hjärta.
Ord ej funno de mer och sökte dem icke; i tankar Närmade hjärta sig blott till hjärta och fylldes af sällhet; Men på den främmandes bild föll flickans öga i källan. Osedd tyckte hon nu sig kunna betrakta hans dyra, Älskade drag, och hon såg och dröjde och fruktade icke; Innan hon visste det, log dock, hans blick mot hennes och möttes.
Dagens Ord
Andra Tittar