Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Men ute på åkern står bonden med mössan i hand och välsignar himmelen som gav honom ett välsignat regn. Ett bland de mest obehagliga och oftast förekommande åligganden Svenska Folket har, är att sörja vid likbårar. Svenska Folket står sörjande vid hans likbår, och detta oaktat bärarne redan för 50 år sen utbyttes mot likvagnar.
De voro dåliga psykologer, så snart det ej gällde bedömandet av en mänska i aktion . De insågo ej, att kaptenen Gunnar var samma opportunist som de, att han, som de, följt lagen om "least resistance" och att han hunnit så långt på ärans bana som han för tillfället önskade. Det hade emellertid varit obehagliga dagar icke bara för kaptenen.
De hade i synnerhet varit obehagliga för kapten Petréus. Man hade gått till rätta med honom för hans brist på ambition. Tänkte han gå och slå dank vid regementet hela sitt liv? Tänkte han gå och vänta sin tur i hopp om att möjligen bli major en gång och så vänta igen i hopp om att sluta som regementschef? Varför i Herrans namn, när det fanns genvägar?
Faderns sparsamhet försatte äfven Johan i högst obehagliga ställningar. Två kamrater erbjödo sig att under lofvet lära honom matematik. Johan frågade fadern om tillstånd. Ja, gerna för mig. När de sedan skulle honoreras, förmenade gubben att de voro så rika att man icke kunde betala dem. Men man kunde ge dem en present, menade Johan. De fingo aldrig något!
Av alla årstider är våren erkänt den mest obehagliga, isynnerhet för den som bor på Djurgården och älskar ett ordnat levnadssätt. Jag flyttade dit ut i höstas, när de långa behagliga skymningarna kommo, och solen gick ned redan kl. 4,15, och jag bodde där ända till den 12:te maj, då jag flyttade in till staden.
Om man därföre med gehör för versens harmoniska princip hör någon, som deklamerar utan att med en pauserande modifikation i rösten ge till känna, när versen fyllt sitt mått, så erfar ens öra samma obehagliga oreda som ens tanke, när någon fortsätter en mening liksom förbi dess punkt.
Jag såg till och med gamla gråhårsmän bli helt varma och stråla af förtjusning. Där var lif och glädje i deras hörn. Men desto dystrare och tystare var det öfveralt annanstädes i salen. Det gjorde ett förkrossande intryck, då man från Agnes vände blicken mot oss andra. Aldrig hade jag ännu märkt, huru otympliga och obehagliga vi i själfva värket voro.
För att avrunda slutet och försona vad han brutit, läste han ett fadervår, så långsamt och tärande, att gumman, som kommit mitt i solskottet, nickade ihop en gång till och hann morna sig, under det Carlsson, för att hindra alla obehagliga förklaringar, stack ner huvet i vänstra handen för att göra en tyst bön, som ej kunde avbrytas.
Sir du, gumma lilla, va' de säger, men dräpt har jag inte. En ska vara elak, säger de, men det finns väl dom, som är värre Han läste vidare, pekade ut orden och hoppade icke över ett enda. Han hade fått tag i ett bra kapitel, som icke väckte några obehagliga tankar. Och när det till slut talades om en gudsman, som offrade oxar och gav folket att äta, blev han förtjust: Nå än jag då?
Sysselsatt med denna obehagliga bild kom hans blick att falla på likhuset, utanför vilket en hartsfackla spred sitt sken och genom vars öppna dörr man såg de nyfikne, som betraktade de döde. Karmides kände en rysning genomila sina lemmar. Var det bleka ansikte, som uppsteg ur havet och som ännu stirrade mot honom, ett foster av hans inbillning eller var det kanske en verklighet?
Dagens Ord
Andra Tittar