United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
Äfven i ett annat tillfällighetspoem, som dock innehåller åtskilliga metriska knaggligheter, har man funnit likhet mellan honom och Bellman. Det är det enda stycke, som Sondén anser läsvärdt af alla hans bröllops- och griftqväden. Alla känna vi den store skaldens sätt att måla nordens sommar och natur.
Folkvisan började tystna; de nya lärosätena hade ej ännu hunnit uppblomstra; de få lärda hade fått sina studier och sympatier från utlandet. Då föddes »på den första morgonstund, när solen uppgått i östern samt konstellationerna Herkules och Lyran dominerade horisonten», Stjernhjelm. Han är en typ af nordens ande, som känner sig hugstor till allt, men saknar mognad att genomföra allt.
Opp slog han sin kappa, man såg Med häpnad Dargar, siaren, ödets tolk, Mäktig att genomtränga dunkla, Kommande tiders djup med sin andes blick. Sedd var han sen hundrade år Bland nordens fjäll, af lyckliga sällan dock. Hotande, dystra åskor fjärran Anade den, som hörde hans lugna röst.
Han är tillika »en stor och glad svensk själ» midt i en för Sverige lysande period, hvars historia då just liknade denna nordens ande. Stjernhjelm är representanten för det då varande svenska folklynnet och har i sin själ egt begynnelsen till allt, hvad som de olika kulturriktningarne hos oss strax efter honom utbildade. Man har sagt, att han ensam utgör en hel akademi.
"Men nog är det underligt att det lilla fattiga pyret från nordens och nödårets värsta trakter skall komma hit till oss och sjunga den visa, du, som är skåning, somnade vid som liten. Och så att du, som aldrig tänkt på att tyda barnspråk, nu genast förstår hvad hon sjunger. Det är rakt som mening i det."
Jag medger gärna, fast jag icke känner henne, att det är den dygdädlaste och skönaste mö, som någonsin uppblommat bland Nordens fjällar, men, för fan, om flickan bedragit dig, så slå henne ur tankarne. Du må tro, att jag också... Det vore bäst, om korporalen ville tiga med den saken... den är icke rolig att tala om, sade Sven och rynkade ögonbrynen.
Nordens ära, hafvens kung jag nämndes, For kring världen, som stormen far, Bröt den fräcke, stödde, där stöd behöfdes, Tog af drottar kronor, och kronor gaf. Sådan hann jag Loras kust. Morannal Styrde sångernas stolta land. Ryktet talte högt om hans dotters fägring, Och jag stred om henne med Morvens här.
När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt mig känna den evangeliska sidan hos profeten. Nu är det lagen som slår mig, krossar och befriar mig.
Att rädda dig, jag delte gladt På trenne år mitt land; Ty bättre arm och hjärta har Ej hela nordens land." Det såg en skottländsk riddare, Montgomri hette han; Han såg gref Douglas falla Och lade spjutet an. Han jagar fram på en korsar Emellan hundra skott, Han stannar ej, han dröjer ej, Han söker Percy blott. Han mättar emot Percy lord En stöt, som drabbar svår.