Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Dimman, som kom och gick, flyttade sig än åt höger och än åt venster, än skymmande en, än en annan del af nejden, än förvandlande hafvet der det var tätast besatt med klippor till en oändlig vattenyta, än visande sjön bortom båken i hägrande bilder med i fjerran seglande skepp, skutor och båtar, alla upp och ned, med masterna åt sjön och kölarne uppåt skyarne.
Till fönstret trädde tjänaren, och se, Då hamnade i nejden fyra skepp, Med frukter lastade och bröd och olja.
Så vardt Hans klagan länge hörd, Men nu Hans barm en suck ej sänder, Och dubbelt hemsk, sen hon blef störd, Till nejden tystnan återvänder. Och Profeternes söner vände hasteliga till Samuel tillbaka. Men då Han såg dem, sade Han: är det frid med Eder? Då bådade de Samuel det som skedt var.
Slaget hölls, och segern svek de våra, Få af många kommo undan döden, Och som löf i stormen spridda desse. Nu gick vreden strandlös lik en vårflod Öfver nejden: värnlös eller väpnad, Man och kvinna, ingen såg förskoning. Hit kom strömmen ren vid morgonstunden, När till gudstjänst ringdes första gången, Och en våg vek in till oss att härja. Låt mig ej vid jämrens sagor dröja!
Jag vet icke, men jag anar mycket och är lycklig. Ljuvligt att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.» Det främmande folket stannade på svedjelandet längre, än deras hövding i början ämnat, ty den hop, på vilken han väntade, dröjde. Men Erland tänkte icke på skilsmässan, och Singoalla ej heller. Det föreföll dem, som om de alltid skulle få vara tillsammans.
Eller är det Singoallas klänning, som fladdrar, då hon väntar den hon älskar? Jag vet det icke men anar mycket och är lycklig... Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden... Bah, varför upprepa denna visa? Att nu sjunga henne har ingen mening. Det är icke hån och icke medlidande utan ren betydelselös barnslighet att så göra.
Vintern, härjarns like, Som föröder nejden Och i sköfladt rike Tronar efter fejden, Satt med isad glafven Segrande på grafven, Dyster själf och mörk och kall som den.
Obemärkt han sprang det första året, På det andra högg han sveder redan; Men förrän den fjärde sommarn ändats, Slog han björnen, öfver hjorden fallen. Hvar är nu hans rykte, kärt för mången, Större än en man i nejden vunnit, Hvar är fostrarns hopp? Den gamle sitter Tung i stugan, längtar, fast förgäfves, Att ett enda ord om kriget höra. Om hans land är bärgadt eller fallet.
Jag andas ut för första gången på länge, sedan jag lämnat den dunkla trattdalen nere i djupet. Solen upplyser nejden med dess oändliga horisonter, och alpernas vita kammar sammangå med molnen. Det är vackert som i himmelen! Månne jorden inrymmer både himmelen och helvetet, så att det icke finnes några andra ställen för straff och belöning? Kanske!
Efter en stund återkommo våra kamrater, och redan deras fasta tag i dörren medförde hopp om goda underrättelser. De hade varit uppe på det höga, kala fjellet vid sidan af hyddan Ellen ända uppe på toppen hade derifrån öfverskådat nejden och sett den väg från hvilken vi kommit.
Dagens Ord
Andra Tittar