Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Kronan på tullflaggen, denna runda metallmössa, symboliserade makt och myndighet, kronan i Kalles blanka knappar, i mössan, var mandarintecknet och skyddade mot stryk, som stål mot onda andar.
Han försökte så gott han kunde härma hans språk, hans maner. Han gick ända därhän, att han slet klassmärket från mössan. Hans dagar voro delade i två avdelningar, att gå och vänta på Kalle och, då han kommit, vara tillsammans med honom.
Nu tyckte han redan, att de voro bekanta och uppgaf deltagandet, satte mössan på nacken, hoppade öfver stenen, som skilde dem åt, och ställde sig bredbent vid hennes sida. Hvad är det att gråta för! sade han käckt. Jag skulle vara glad, om alla mina magistrar vore döda. Jag har många, ser du, jag går på gymnasium! Är gymnasium i Tibble? Nej, då!
Sina händer höll han på ryggen liksom för att icke komma i frestelse att röra vid föremålen och mössan behöll han i händerna liksom var den icke värdig att upptaga en plats bland alla dessa rariteter.
Men gruset rasslade och gnisslade som strandgrus under vågglid, då hopen i långsamma svängningar sakta rörde sig av och an. Casimir Brut kämpade fortfarande för att komma loss. En man gick över gårdsplanen och steg tveksam uppför trappan; han strök hövligt av sig mössan och frågade efter fru Janselius. Vad vill ni henne? sporde prästen.
Herr Alrik åhörde den stående och med mössan i handen såsom när man hör folksången, och under det han hörde, började det att leka för honom; den vita fyren, smal opptill och vidgande sig mot grunden som en kjol, blev sjöjungfrun med eldögat; havets unga tärna, som sjöng honom till sig, blev långa Majken på Bernhardsberg, som blinkade oskickligt... nej, det fick inte vara hon!
Getterna stå väl int inne den tiden på sommarn", anmärkte Ante, som för att kunna höra på Maglenas, hur tokigt det var, behändiga språk, skjutit mössan snedt opp ifrån öronen, så att den höll på att vippa bort från hufvudet. "Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten också för den delen." Anna-Lisa blandade sig nådigt i samtalet.
Jag tackar henne, men försäkrar att ingen fara är för handen och att ingenting kan förfära mig, då samvetet är rent. Hon säger god natt med ett småleende. Jag ikläder mig stridsmanteln, mössan och stövlarna, fast besluten att sova påklädd, redo att dö som en tapper krigare, vilken ser döden djärvt i ögonen sedan han trotsat livet.
Till sist efter ännu en blick omkring sig tog han av sig mössan: Adjö, älskade mamma för i dag. Jag kommer till dig i morgon. En eftermiddag, då han stod vid graven och läste hennes älsklingspsalm, ryckte han till vid fotsteg mot gångens grus. Han såg upp. Det var hans far, som kom... Han vände honom ryggen och gick med stora steg in på en sidogång. Han kunde knappast förklara varför han gick.
Nu var han mitt emot henne och tog av sig mössan. Hon stannade och såg på honom. Också han stannade. Han kunde inte fortsätta och låta henne stå där, på motsatta trottoaren, och se på honom. Förvirringen drev blodet till hans ansikte. God da, Stellan, ropade hon med en klingande röst, som hördes över hela gatan. Kommer du inte och hälsar på mig.
Dagens Ord
Andra Tittar