United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var då, medan riset låg fängsladt inom lås och peruken prydde sin saktmodigare hvardagsstock på rektorns bokhylla, som alla dessa löjen logos, dessa strider utkämpades, dessa upptåg speltes, hvilka i sitt öfverdåd eggade så mången borgares sediga pulsar till skening och fyllde så många fönster med stundom leende, stundom bistra anleten.
Deras glada skratt ekade mellan husväggarna och väckte mången förtretad borgare, som enligt stadens sed gått till sängs redan klockan tio.
Den unge fursten talte: "I denna lugna boning, En dyr väninnas fristad, Af veka händer vårdad, Sin blomstersjäl min blomma Har vecklat ut i fägring, Hon lärt att känna mycket, Att lösa mången fråga; Ett vet likväl hon icke, Hvaraf min sällhet kommer, Då hennes kyss jag möter."
Och stjärnan sade åter: "Har du sett, Hur lätt en jordisk dag fördunklar mig?" Jag sade: "Mången jordisk sol jag såg Gå opp i glans och öfverstråla dig; Dock gick den ständigt ned, men aldrig du." Då sade stjärnan: "Tror du på mitt ljus, Och vill du tända lifvets hopp därvid?" Jag sade: "Bortom molnet log din blick, Och bortom dagens bländsken brann du klar, Och bortom grafven skall du lysa än."
Mot en klass, som skulle våga att så anse det, kastar hopen bort sitt lif i förtviflade uppror, vore det också blott för att emot den betyga sitt förakt." Orden tillhöra Geijer, och de utgöra säkerligen en varning för mången äfven i vårt land. De, som ej vilja gifva akt på tidens tecken, må skylla sig sjelfva.
Riddar Bengt undrade över sonens omskiftade sinnelag och frågade mången gång, om alla vargar och rävar vore döda i skogen och alla rovfåglar borta i främmande land, eftersom Erlands jakt nu alltid felade. Annorlunda, sade han, tala dock mina herdar, ty för ofta mäla de, att ludna rövare slagit min boskap. Till sådana ord svarade Erland föga.
Det var min beskyddande vän, som sedermera mången gång har väglett mig genom de kemiska operationernas labyrint. En vecka efteråt, när jag gick utför rue d'Assas, tvärstannade jag framför ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt gav mig upplysning om byggnadens bestämmelse: Hotell Orfila. Åter och återigen Orfila!
Men greven fortfor: Naturligtvis. Men av vem? I alla händelser av många. Ty namnstämplar och vapen voro otaliga. Men vid Frönsan blevo de alla av ett fårahus, märktes alla med Arnfeltska namnet. Så jag tänker att mången samlare förundrat sig över den rikedom, som rått i gamla greve Arnfelts hus I jistini, jistini, kved gumman, vaggade av och an på stolen. Är det så han köper gårdar i Västergylln?
Uppriktigheten, varmed han trodde på denna tanke, eldnitet, varmed den uppfyllde honom, vore de vikter, som han i självrannsakelsens ögonblick kastade i den ena vågskålen och vilka då syntes mer än uppväga de själviska bevekelsegrunder och de endast ur ändamålets synpunkt ursäktliga medel, som tyngde den andra. Denna inre sofistik hade i förflutna tider kostat Petros mången sömnlös natt.
"Skola vi dröja här hela dagen? I Vihtakanta torp få vi mat och kaffe. Under jagtfärder har jag mången gång ätit der." Alma tänkte på hemmet, och en liten tvekan höll henne tillbaka. Men det kändes här så lätt och fritt, hon kunde inte besluta sig för att återvända ännu. "Låt oss dröja då," sade hon. "Vi skola stanna här ända till kvällen."
Dagens Ord
Andra Tittar