Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 oktober 2025
Ja, det är mig alldeles obekant, genmälde advokaten. Men summan, som lockar, är ju mycket betydlig och det är troligt, att fackmännen på området komma att göra allt, som står i deras makt, för att nå målet inom den bestämda tiden. Testamentet hade dessutom några paragrafer, som berörde räntorna, fastigheten med mera.
Saken är i sig själf högst intressant, min vän; men konveniensen kunde hafva någonting att anmärka, om jag dref målet själf. En general, ser ni, får icke rycka i fält med bönder, och man täcks icke spela om halfören, då man fått sig en viss rang i världen. O, min kära Gåsevinge, om jag vore i er lyckliga ställning i det afseendet, att icke bero af världens fördomar!
Ack, ett ringa tal Af sorgeår, af fröjdeår, En längtan, som ej målet når, En rök till vindars tidsfördrif, En skugga af hvad rätt är lif. I dag gror plantan fager opp, I morgon bär hon vissnad knopp; I dag förnimmes glädjens röst, I morgon suckas utan tröst; I dag syns mänskan frisk och röd, i morgon är hon blek och död. Fåfänglighet, förgänglighet, Ho är, som dig rätt fatta vet?
Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig. Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
Men hon fick ej ännu egna sig åt dessa tankar, examen nalkades och afgångsbetyget. Hon läste med brinnande ifver dessa sista veckor. Hon kände sin själ så hungrig, som kunde den aldrig blifva mättad. Och skolan var blott första steget, sedan följde så många, många andra, innan hon var vid målet. Ja, skulle hon någonsin känna sig hafva nått målet?
Kämpa vill han, icke stanna, Fram till målet bär hans färd; Stäppens son med blodig panna Pröfvar ren hans svärd; Dödsrop gny, pistoler knalla, Vän vill hämnas vän; Midt i skocken, högst bland alla, Syns dragonen än. Ändtligt tycks dock lyckan svika; Segrarn segrar icke mer, Häst och ryttare tillika Hafva störtat ned.
Denne lossade våldsamt hans armar och sparkade honom med hat och avsky ifrån sig. Usling, som jag med ett knytnävsslag kunde krossa! Upp, säger jag, och för mig till målet för vår vandring! Lyd eller dö! Fader, skona mig! Döda mig icke! Fader! upprepade riddaren med ökat raseri.
På en mossig häll framför hans fötter Satt en gubbe, tungt mot stafven lutad, Lik en stod, ur gråa klippan huggen. Målet tycktes han ej blott för dagens Färder nått, men för sin lefnads långa Vandring äfven; blott med möda höjde Mot den kommande han än sitt öga.
Han ville rusa fram med arbete, men arbete hjelpte ju ej: han var för ung. Nej, skolan var för lång. Den visade målet i fjerran, men satte slagbommar för löparen. Han hade räknat ut att han skulle bli student vid femton år. Han blef det ej förr än vid aderton.
Det var till och med mycket troligt att han skulle nå målet, men ännu så länge måste han innerst inne erkänna, att han på det hela taget ej utmärkte sig framför de andra kamraterna i annat än det allvar, han tillskrev sig själv. Kanske låg anledningen till utmärkelsen hos föräldrarna? Han tänkte på sin far... Och han skakade på huvudet. Nej, han kunde omöjligt vara predestinerad.
Dagens Ord
Andra Tittar