Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 november 2025
Att vara klok under efter-romantikens tidehvarf, då alla voro litet rubbade, och det var öfverklass-tecken att vara rubbad, att vara klok ansågs då liktydigt med nästan något dåligt. Att vara verldsmenniska denna tid, då alla sökte skoja sig så godt de kunde mot himlen, var också något mindre bra. Fritz var klok. Han ville lefva sitt enda lif godt och trefligt och göra karrier med mera.
Det följdriktigaste poem kan sakna lif och skönhet, och det är därföre blott i ett afseende jag försvarar mitt, det enda, i hvilket jag kunnat och bort göra det, nämligen i afseende å dess inre sammanhang. Men så litet dikten genom allt detta kan göra anspråk på att kallas lyckad, så säkert är, att frånvaron af ett sådant sammanhang varit ett ohjälpligt och väsentligt fel.
Den afvaktade stunden var inne; några hastigt gifna och hastigt verkställda kommandoord fixerade kursen. En dödstystnad rådde bland besättningen ombord. Man drog knappt andan, man röjde lif blott genom de blickar, fulla af orolig väntan, dem man mellan segel, tåg och mast, hvarhelst en öppning fanns, sände efter den flyende jakten. Nu kunde skottet icke fela. Löjtnanten höjde luntan.
Hon talade alltjemt med den i munnen, det rök om henne, tankarne togo form och orden rullade ut som pådrifna af ett ångande inre maskineri, det var ryska och svenska, det var gester och tecken, det var lif och lust. Hon hade långt, rakt nedhängande hår, svart och tunnt, brun frisk hy och en figur som en kosack. Toiletten var halft om halft elegant och slarfvig, dyrbar och prålande.
"Nej, vid Gud, du goda gosse, Pärlan är för mycket dyrbar. Bär blott stilla du din boja, Mången bar en vida värre." Rosen bröt du för din glada syster, Vallmon höll du själf. Rosen, flicka, tyder lif och kärlek, Vallmon köld och död. Anar du ej hjärtats fröjder, eller, Bleka ängel, säg, Äger du vid femton år ett öde Att beteckna ren?
Ty örnen lämnar aldrig de sina i sticket och flyr. Han upptar striden på lif och död med sin fiende. Och skarpa, långa klor har han och väldiga vingepar samt en fruktansvärd näbb. Den kan sluta så denna farliga strid, att gossen där blir dragen ned i djupet af örnen.
Sceneri fogar sig till sceneri, och de skilda vyerna samla sig i en totalbild som äger friskaste lif och den skönaste åskådlighet. Ett annat parti, som stannar i minnet, är skildringen af de vräkta torparnas utvandring. De draga bort ur sina fäders bygd.
Men detta var något som måste genomkämpas; hon kunde med all sin energi ingenting göra dervid, denna sommar var en död punkt i hennes lif som hon måste försöka komma öfver. Hon hade ingenting annat att göra än att vänta och resignera. Det var dock icke så lätt att resignera. Hennes tankar voro hos sonen så snart det dagliga arbetets strama tyglar slappades.
Med ängslan målad i sina anleten sträcka lärjungarna händerna mot frälsaren. Lif eller död för dem hänger i detta ögonblick allenast vid honom. Och se vinden tystnar på hans ord, vågorna somna och dö, som om där aldrig en storm gått fram öfver Genesaret, himmelns stjärnor spegla sig snart åter i det blanka vattnet. Det är så tyst, så tyst omkring frälsaren.
Vi kunna dock äta Kristi lekamen och blod genom andra medel, nemligen genom ordet i ty att allt, som påminner om Kristus och riktar våra trosblickar på honom, meddelar evigt lif.
Dagens Ord
Andra Tittar