Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Vare sig att vi behöfva tröst såsom Maria eller sällskap såsom lärjungarne på vägen till Emmaus, så är Jesus den bäste tröstaren och det bästa sällskapet. Osynlig är han, men dock nära oss hvarje ögonblick af vårt lif. Är det icke vår stora, saliga förmån att få dagligen umgås med honom? Huru skola vi göra detta?
Han grundade föreläsningsföreningar, skref politiska och sociala pamfletter och konspirerade till förmån för den iberiska republiken. Den politiska och sociala radikalismen förblef han trogen hela sitt lif. Att Quentals katolska tro icke bestod profvet, behöfver kanske inte sägas.
Men icke alltid plågas slumrarn dock Af svåra syner; ty minuter gifvas, När leende i någon jordisk form Hans bättre lif för honom uppenbaras, Fast bilden är förgänglig som hans dröm. Hvad var min kyss, som outsläcklig brann På Minnas rosenläppar? Hvad den sällhet, Som brusade igenom mina ådror Hvar gång, jag henne tryckte mot min barm?
LEONTES. O, styr förnuft, styr raseri hans tunga nu? DEN SKEPPSBRUTNE. Du är en son af detta land, du, yngling, ock, Så böj ditt knä och prisa höga gudars nåd, Som fört dig hit, som korat dig till räddare Af detta lif och låtit dig, bland alla främst, Din kung välkomna i hans återvunna land.
Han måste misslyckas, men det, att han ej genom svaghet och laster långsamt nedglidit, utan fullt medvetet valt sin ställning, räddar honom från det miskundsamma medlidandet och gör honom till en sant tragisk person. Vi hafva sagt, att han försmådde sin lefnads lycka. Dock är ej detta den värsta uraktlåtenheten i hans lif.
Hon längtade alltid efter att lektionen skulle börja; men i dag var hon särskildt i spänning hon undrade hvad magistern skulle tycka om hennes nya kläder, som hon fått till julklapp af pappa. Hon mönstrade sig själf och nickade: så fin hade hon aldrig varit i hela sitt lif.
"Hittills har herr hofmarskalken hållit sig till senare afdelningen af Ramido Marinesco och börjat vid slutet; hvad är meningen om den förra?" "Jo, märk, min vän, i den ser man i lif och handling, hvad det är, som Don Juan botgöraren ångrar och fördömer.
Hon grubblade icke längre; hon såg sin väg. Den låg klar, som om naturens mäktiga hand själf utstakat den. Elden hade gått fram öfver hennes lif, härjande och förädlande, rensande och ödeläggande; därför kunde marken nu bära dubbla skördar. Aldrig mer skulle hon känna sorg och glädje så som hon känt dem förr, ty nu fanns det någonting inom henne, som höjde henne öfver hennes egen tillvaro.
Sin fosterjord han trohet svor, För den som för en brud, en mor Sitt allt han ville våga, Med denna kärlek blef han stor. Han föll; och dock, hvad härlig lott Att dö som han, sen så man fått Sitt lif med ära hölja! Det är att trotsa glömskans sjö, Att lyftas som en grönklädd ö Ur djupet af dess bölja; Det är att dö, och dock ej dö.
Samma naturens sunda instinkt, som drifver det sårade djuret att söka upp sin håla för att tillfriskna eller dö, hade tvingat henne hit med en obändig längtan. Och nu var det förflutna dödt; det närvarande var allt. Och det närvarande var sonen; hans lycka strålade ned öfver hennes lif som en reflex af sol.
Dagens Ord
Andra Tittar