Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juli 2025
Men din lära hatar jag, hatar jag, hatar! Den har ingenting med kärlek att skaffa. Ingenting! Jag har känt dig länge, jag har ingen aktning för dig och jag älskar dig ännu. En liten båt gled fram öfver ett haf utan strand. Fjärranifrån var den blott som ett stoftgrand i det blå, på närmare håll liknade den ett lefvande väsen, som sträfvade stönande framåt, mot vind och ström.
Redan det möte, man här gör med historiska, så nära vår tid lefvande personer, med förhållanden och seder, om hvilka väl hvar och en läsare hört åtminstone några drag omtalas af ögonvittnen, med händelser, som lefva i ett ännu knappt lugnadt minne, redan detta vore nog att ge berättelsen en grad af intresse, äfven om allt vore skildradt med medelmåttig talang.
De döda uppstå ju samtidigt med de lefvande. 1 Tim. 4:15-18. Om han stannat några år på jorden, hade hans tid "hos Kristus" icke blifvit mindre lång för det. Huru särskildt troende, som erhållit det eviga lifvet, kunna tro, att de skola vara utan detta eviga lif apostlarna nu snart i 2,000 år emellan döden och uppståndelsen, är oförklarligt.
Du har ju hört talas om våra hedniska förfäder, huru de hade det. De tillbådo sina döda konungar i stället för en allestädes närvarande, lefvande Gud. De anställde blodiga människooffer i stället för att såsom vi hafva försoning i Jesus Kristus och hans evigt gällande offer för oss.
Dumma, dumma pojke visste du hur enkelt lifvet vore, om du kunde, om du tordes lefva det på egen risk! Vädret blir allt värre och värre. Vinden sveper kring masterna, böljorna växa derute. Här och livar skymtas skumhöljda toppar, som glänsa fram i de dunkla vattenmassorna likt spridda flockar af hvita gäss, lefvande, snabbt simmande, oroligt dykande.
»Nu senast har jag varit i Lund en termin.» »Är der bättre?» »Nej, der är afskyvärdt. Men nå'nstans ska' man ju vara.» »Åhja. Och man vänjer sig vid allt.» »Nej» protesterade den lilla energiskt. »Jag vänjer mig aldrig vid Lund. Allt är så gammalmodigt och pedantiskt. Det är som att vara lefvande begrafven.» »Men hvarför bor ni der då?» »Åh, det skall ju se ut som om jag studerade.
Ja, utom henne, furste, finnas två, Som kanske finge bedja; o, men de Förmå ännu knappt nämna fadersnamnet. En fråga dock, den sista: Förs jag bort Att lefvande begrafvas, eller får På jorden än jag återse de mina?"
Ett vederhäftigt och verklighetstroget intryck gör själfva skildringen af förvandlingen. På ett mycket trovärdigt sätt låter Hermant sina figurers fond af sund natur småningom söka sig väg till ytan. Det lefvande drama, som utspelar sig inför deras ögon, i
Stadens behärskare Kreon förordnar, att den ena skall begrafvas med heder, den andra, till straff för sitt fientliga anfall, lämnas obegrafven. Antigone, en syster till de fallne, jordar, i trots af kungens förbud, sin broder och blir till straff därför lefvande innesluten i en graf. Af sorg öfver hennes död dödar sig Kreons son, och för dennes skull åter tillskyndar sig äfven Kreons gemål döden.
Han ville icke blott lefva sitt eget lif utan också mitt. Han var som en törstig svamp och det var lif han törstade efter.» »Åh, jag förstår honom!» sade sonen med öfvertygelse. »Jag förstod honom också. Han ville se med mina ögon och höra med mina öron. Aldrig blef han så glad som när jag kunde ge honom riktigt lefvande allt hvad jag hade upplefvat. Det skärpte min blick och mitt minne.
Dagens Ord
Andra Tittar