Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Men bäst fröken gick och bar i handen sina handskar, så fastnade ena handskens spetsgarnering vid en buske och refs sönder, och fröken blef så ledsen och sade: "aj mina nya, dyra handskar", och ernade just börja gråta.
Nej, det vet jag på min heder icke! Låt oss då icke tala vidare om det. Nu får ni gå. Seså, var nu icke ledsen! Nej, det blir väl bättre. Han sprang mot dörren för att taga öfverrocken på. Jag satt stilla med handen öfver ögonen men jag hörde honom komma tillbaka, i små afsatser, liksom betänkande sig eller afvaktande, hvad jag skulle göra. Jag låtsade icke märka det.
Ja, jag är rätt ledsen att hon inte hann med, stackars moster Ulla; hon har nu fått lov att ta sig egen skjuts, eller fara på Göteborgsdiligensen; och man får se var vi kan sammanträffa på vägen, om det alls sker. Kanske dröjer hon nu kvar i Stockholm, då det gick så där tvärt för henne vid själva utloppet.
Hon var visst i djupet af sitt hjärta mycket ledsen på mig, men jag var värkligen inte häller god på henne. Antti fattade med ena handen i bryggan för att hålla båten stadig, och bjöd den andra åt Agnes. Bryggan var något högre, Agnes stälde sig på dess yttersta kant, tog honom vid handen och beredde sig att hoppa ned. Ni skall inte falla! Får jag stiga på ert knä? Var så god.
Jag gör så för att icke störa hennes glädje, och med ett lyckligt leende döljer hon den åter vid sitt bröst, i det hon säger: »Om du visste, hur lycklig jag känner mig, när jag är ute hos Sven, skulle du aldrig vara ledsen, att jag far så ofta. Jag blir lugn för flera dagar, bara jag får komma till honom.» Så går hon ut igen och lämnar mig ensam.
Men Agnes, hvad fattas då människorna här? Du tycker att vi äro tråkiga nåväl! Detta fel är af ganska ringa betydelse. Om du inte har någonting annat emot oss Skall jag säga det rent ut? Blir du inte ledsen? Nej, säg ut bara. De äro alla bönder. Jag skrattade. Är det det, som är så förfärligt? Förfärligt det vill jag inte påstå. Men jag har ingenting gemensamt med dem, ser du.
Ty hennes ansikte urskilde jag blott dunkelt. »Då blir du inte ledsen heller, om jag talar om för dig, att jag varje afton läser min aftonbön, som när jag var barn. Jag vet inte, till vem jag ber. Men jag låter också gossarna bedja för dig och mig och för varandra. Tror du, att det är orätt?»
Jag duger nog inte att sköta verkstan, sa' jag. Nej, gjorde du! Va sa' ingenjörn? Inte jag heller, sa' han. Du får bli, vad du vill, bara inte mamma blir ledsen. Han tänker då alltid på frun! O, vad han är snäll! Javisst. Men nu ska vi hugga i. Är det inte skönt? Nu rök jordtorvorna, maskrosorna föllo och förgätmigejen. Men Elsa fick tårar i ögonen. Hon tyckte synd om maskrosorna.
»Tror mamma, att den unga fästman är mycket ledsen, för att han behöver dö?» sade Sven. »Ja», svarade mamma. »Men hon, som är hans fästmö, är ännu ledsnare.» »Men han kanske blir en ängel», sade Sven, »och får vita vingar på axlarna.» »Det blir han nog», sade mamma. Men Sven suckade och var ändå inte nöjd. »Varför kan inte den gamla gumman få följa honom», sade han, »när hon så gärna vill?»
Jag säger ingenting mer. Sitt ner och var inte ledsen. Det som jag nyss syftade på, rörde inte Antti det minsta. Du kan vara alldeles lugn. Du måste stanna, Lisi. Huru skulle vi nu skiljas som ovänner? Tänk på att vi troligen aldrig mera råkas. Du stannar ju, inte sant? I sådant fall skall jag lofva dig någonting. Hvad skulle det vara? Min vrede var åter försvunnen.
Dagens Ord
Andra Tittar