Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Hon tog ett ljus ur halvringen, höll lågan framför sin spetsade mun och lät den vaja åt höger och vänster. Jaså, det är lilla Luther? sade länsman. Det är lilla Luther, bekräftade greven. Hon ser min själ inte illa ut, sade länsman. Tycke och smak, sade greven. Och tillade: Var det eljest något han ville? Apropå, min gode man, jag trodde att han skulle ha gjort en tur uppåt Hoby i kväll.
Fadern håller dem absolut isolerade från andra barn, han har i sin ungdom varit en stor syndare och känner världen och vill rädda sina barn från det onda, från alla frestelserna. Han bevakar dem kväll och morgon, natt och dag, han ser till att icke ett av deras steg ej kan övervakas. Och han tror att han lyckas.
En kväll hade de slagits och då kontubernalen, som var en inbunden vildsint natur, dragit upp sin kniv, fattade den andra sin laddade bössa och sköt av skottet i väggen. Saken gjorde ett obehagligt uppseende, men det hindrade icke honom att alltid ha bössan laddad över sin säng och att knäppa med hanen, innan han lade sig, för att låta kamraten höra att han var på sin vakt.
Pisksnärten klatschade mot skinntröjan. Raggen rörde icke en lem. Kommer du igen till kvällen? frågade Daniel. Varken i kväll eller morgon, svarades. Den resandes huvud föll bakut och tung, gurglande suck steg mot himlen. Ocken var det som for? sporde Raggen. Daniel svarade: Länsman i Stenshult.
Jo, nu är hon allt fast hos Hagelin igen. Jag ligger ju efter honom som hund efter räven. Så jag vet, var han har sin gång. Hon fick vara tämligen i fred här på försommaren. Men nu har han varit två gånger vid Stenbrogatan, och hon är i bönhuset var kväll. Hon och Evelin. Vet Gusten av, att Hagelin varit i deras hem? Tja, det kan jag inte säga.
Namnet? Vilket ögonblick! Han förnekade sin identitet. Han ville störta ut, men i dörren möter han tre stojande kamrater, som väl tycktes känna vägen och som säkert icke voro där av samma skäl som han. Nej, se lilla Anton! Vänta, nu ska vi vara tillsammans i kväll och ha roligt. Här blir strax pengar!
Men ser du, Stellan, det jag alltid undrar på är, hur han känner det nere i Paris. Känner han det som jag? Är kärleken också för honom allt! Tänker han på mig som jag tänker på honom, alltid , från morgon till kväll? Drömmer han om mig om nätterna som jag drömmer om honom? Och gör han det på samma sätt som jag? Det var det jag ville veta. Stellan svarade ej. Han kunde ingenting säga.
"Skall vi gå och se på prisboxningen i kväll?" frågade jag. "Det blir nog intressant." "Nej", svarade Karlson med en bestämdhet, som klädde honom. "Jag vill inte se ett så brutalt skådespel." "Jag bjuder!" sade jag. "Det var en annan sak", inföll Karlson hastigt. "Då kan jag ju lägga band på min avsky och följa med, eftersom jag ändå en gång väl skall se något dylikt elände."
Till gamman och glädje och vila på pilgrimens stig, till glömska av släpet i jordens fåfänga mull, till glömska av döden som tömde min bägare full, i kväll må all himlarnas orglar väl spela för mig! Ni kära som vänta er son från ett främmande land befallen er länge i natt i den store beskyddarens hand!
I skogens toppar tonar näktergalen; Dess harmonier, födas de af kvalen Vid stundens flykt? O nej! Och fjäriln flög i blomsterringen En sommardag; Om aftonen hans suckar hörde ingen, Fast domnande han sänkte trötta vingen Och lydde ödets lag. Då eken föll för tidens ilar, Då bergets häll, Du dåre, vill du undfly dödens pilar? Uppå den graf, där världens forntid hvilar, Fördömer du din kväll?
Dagens Ord
Andra Tittar