Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Under ett halvt sekel hade han sänt kaffebalar, nu sände han en liten krans av immorteller. Och doktor Roth, testamentexekutorn, ansåg, att blomsterförbudet i detta särskilda fall icke kunde vara bindande. Doktor Roth lade för övrigt i dagen en för honom ovanlig sentimentalitet. Käre vän, jag har ju två döttrar Förslår inte! Om du inte skaffar dig en son, så måste jag skaffa mig en.
Han bar, lik Apollon, en krans om sin panna, men kransen var icke vriden av lager, utan av törne, och bloddroppar sipprade på hans vita änne. Han framräckte sina händer även de blödde ur djupa sår, men han log och sade: Se, även jag har segrat genom min död. Huru uppsteg denna bild i hennes fantasi?
"Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske de ännu ega qvar litet doft". Indianens Qvinna. "Hvarför bär Oikameonna, den gamla, kransad lock, hvarför bär det gamla hufvudet rosor? Krans anstår den unga, rosor passa den sköna, blommor bär den glada. Smyckad må den älskade, må bruden vara. Gamla! kasta bort kransen".
Täflande följdes vi åt, och detsamma, som glädde den ena, Glädde den andra också att veta och känna och lära. Men då med lagerns krans på vår panna vi stodo omsider, Lika i mognad ännu, och från ynglingens slutande bana Sågo mot kommande år och mot värf, som väntade mannen, Ägde ej jag ett minne, som han ej ägde tillika, Agde ej han ett hopp, som för mig ej varit detsamma.
Och när Erland på borggården hoppade ur sadeln, kom Käck ur skogen och sprang upp på sin herre, som om han haft en hälsning till denne från det okända folket. Så var det måhända även, ty kring hans lurviga hals hängde en krans av vildblommor. Tankfullt lyste Erlands ögon, då han fann den kransen; kanske den var från Singoalla, tänkte han.
Wischtonnoh, den mäktige höfdingen, var hennes stolte brudgum. Hon var hans öga, hon var hans wigvams ljus; han var henne mer än öga och ljus, mer än lif och luft, och stolt som Lilameha nu bar då Oikameonna sin krans. Men se, sol skiftade med natt.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor. HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga. Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals. Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Ynglingen var icke högfärdig på så sätt, att han icke erkände husmamsellns börd, men när hon uppträdde såsom tryck, flyttadt nerifrån öfver honom, då gjorde han uppror men så kom Jesus emellan och bad honom vända andra kinden till. Han växte och fick gå i urväxta kläder. Kamraterna började gyckla med honom för hans korta byxor och hans hemgjorda krans på mössan.
Mellan parens rad och dem, som suto, Sökte hon sig först en väg, men måste På det ljusa golfvet fram omsider. Enkel, med en krans af späda, hvita Blommor på sitt lockigt täcka hufvud, Skred hon, nu ett mål för allas blickar, I sin bäfvan framåt, längre, längre, Tills hon stannade vid grefvens sida. Det var Jenny.
Långt hon hunnit i sitt ljufva värf, På sitt hufvud bar hon ren en krans Af stellarier och dianter små, På sin barm en nyss utslagen ros, Sammanvuxen med en rosenknopp, Och kring medjans smärta, veka bukt Hon en gördel af violer bar.
Dagens Ord
Andra Tittar