Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Min stackars Eugène! Förste Konsuln skrattade. Han tog sans façon Edmées arm och lade under sin, Madame Junot gick efter med Eugène.
Edmée gjorde en svag böjning på huvudet. Ja, jag har gjort mig underrättad om förhållandena, fortfor han. Till min glädje ser jag, att de icke äro sålda. Edmée böjde ännu en gång på huvudet; uttrycket i hennes ansikte var detsamma lugnt avvaktande. Förste Konsuln blev otålig.
Och aldrig förstod jag deras språk eller begrep hva' man sa'. När jag fick lite pengar, rymde jag ut till båtarne, men skickades tillbaka till land, då folk såg att jag hade för lite pengar, alltid för lite. Jag försökte att ta' hva' jag kunde, men kom fast! Så satt jag och funderade, hvarifrån jag skulle få tillräckligt med pengar. Till slut skickade konsuln hem mig. Hem, hem!
Den klenmodiga Joséphine, återtog Förste Konsuln efter en stund, utan övergång, liksom driven av en tankeförbindelse. Hon lever i ångest, att jag skall stiga för högt, för att kanske en gång falla lika djupt. Hon tror det gick ett obeskrivligt leende över Bonapartes ansikte, där han nu, i
En av de sista dagarna av deras vistelse på Belles-Rives fick Edmée genom tjänstfolket fatt på Fontanes flygskrift, författad i anledning av Ceracchis attentat den 18 Vendémiaire: »Jämförelse mellan Cæsar, Cromwell, Monk och Bonaparte». Med stigande intresse läste hon de cirklat logiska, retoriskt avrundade fraserna, som alltför ostentativt sökte bevisa, att Förste Konsuln var nödvändig för Frankrike, för statens bestående, att han, och blott han, vore värdig att bära kronan landets framtid fordrade, att han skapade en dynasti.
Konsuln strålade av hälsa och ungdom, och hans hand var mjuk och varm. Jean var blek som alltid, och hans blick gled undan längs med husraden, medan han räckte Tomas sin kalla och fuktiga hand. Han såg dålig ut, sade Märta. Ja... Det hade kommit en hemlig oro över Tomas i samma ögonblick han tryckte konsul Arvidsons hand.
Förste Konsuln satt med båda armarna på duken och smålog road, på sitt tysta sätt; de övriga skrattade av full hals. Till slut reste värden sig upp och sträckte på sig. Det blir för sent att leka något i afton, sade han med en blick på himlen. Låt oss få en smula musik eller hur, Hortense? Mademoiselle de Beauharnais gjorde tecken till en lakej att hämta hennes harpa från galleriet.
Man hade låtit servera te som på en vanlig afton efter operan och sällskapet, som hade samlat sig i grupper omkring Madame Bonaparte och Förste Konsuln, diskuterade häftigt den förfärliga händelsen. Madame Bonaparte var alldeles över sig given, nästan förkrossad.
Förste Konsuln reste sig för att taga avsked av sina gäster. Edmée såg, att flera av herrarna, Junot, Eugène, Rapp, ängsligt frågande sågo upp till honom, men ingen sade något, ingen vågade säga något. Han talade med dem om likgiltiga ting, han till och med skämtade med ett par av damerna, men skuggan i hans blick var lika mörk.
Det ser ut, som om hon haft det svårt, stackars lilla »Bellilote», och en hel hop vedervärdigheter, innan hon äntligen hamnade här. Duroc har berättat mig, att hon lyckats få fram ett brev till Förste Konsuln, och nu hoppas jag, att han sörjer väl för henne på ett eller annat sätt. Edmée led förfärligt under detta samtal.
Dagens Ord
Andra Tittar