Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Hennes ögon fylldes plötsligt av tårar, och handen, som ännu vilade i Bonapartes, tryckte krampaktigt hans. Vad hade hon icke velat giva för att i detta ögonblick få kasta sig i hans armar, för att få säga honom, vilka kval hon genomgått för hans skull! Förste Konsuln gissade hennes rörelse. Han böjde sig hastigt ned och kysste lugnande hennes hand.
Som sollicitant hade han återknutit sin släkts avbrutna förbindelse med den forna vicomtesse de Beauharnais, och brukade ofta liksom flera rojalister, vilka alla visste, att Madame Bonaparte i grunden hade sympatier för deras sak göra förmiddagsvisiter i Tuilerierna, då man kunde vara rätt säker på att aldrig träffa Förste Konsuln.
Nej, jag reser mig tvärtom upp, där jag sitter, jag småler och nickar till alla, och jag viskar för mig själv: »Leve Förste Konsuln!» Och som jag säger det, knäpper jag i all hemlighet mina händer hårt ihop, och jag ber så innerligt, att Gud skall taga alla dessa önskningar på allvar, att du skall leva ...
Det var ju den förste verklige representant för det nya Frankrike hon råkade på hon, som så länge blott talat med Republikens hånande fiender; den förste, vilken med oblandad beundran och entusiasm talade om Förste Konsuln och vad han uträttat i dessa månader efter Brumaire.
Det var nu i slutet av Ventôse (mitten av mars). Dagen var kall och ovanligt klar, med blåst och strålande solsken. Trupperna passerade i halvbrigader förbi Florapaviljongen, där Förste Konsuln, omgiven av staben, höll på sin vita häst, Désiré. Han tog sig avstickande enkel ut mitt ibland alla dessa plymascherade och förgyllda herrar, i
Joseph och Madame Julie Bonaparte hade kommit från Mortefontaine, tillsammans med Madame Bernadotte. Andre Konsuln Cambacérès var också bjuden, och, försatt i utmärkt humör av den eldiga champagnen och den torra madeiran, hade han en gång kommit i taget med att berätta historier från sin ungdom i provinsen, från Konventet och Direktorietiden, och ville nu icke hålla upp igen.
Har Förste Konsuln satt ett »maximum» också för skönhet? Jag skall göra mitt bästa för att överskrida det. Förste Konsuln för sin del har ingenting däremot hans skälmska, dristiga blick jagade åter blodet till hennes kinder tvärtom! Men han vill att andra , till exempel Monsieur Louis de Châteauneuf, skall ha en smula förnuft och vilja kvar. Det kommer att behövas!
Hon hade ingen svårighet att passera gallerporten vakten kände händelsevis från föregående gånger alldeles bestämt »den beslöjade damen». Oantastad lyckades hon nå ända fram till Durocs ingång. Jag önskar tala med medborgaren Duroc. Det är något viktigt. Duroc hade nyss lämnat Förste Konsuln.
Förste Konsuln gjorde tecken till honom, men Edmée hade redan med säker takt valt sin plats på andra sidan bordet, snett emot honom. Ett ögonblick såg han skarpt på henne. Så höjde han ögonbrynen och smålog. Duroc böjde sig mot Edmée och viskade: Tillåt, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var klokt han hade i nästa ögonblick ångrat det.
Han var säker på, att hon visste, hur saken i verkligheten förhöll sig vilket emellertid blott delvis var händelsen, ty abbéen, som kände sin rebelliska protégée och höll av henne, hade ej vågat att säga henne, att restitutionen egentligen var en nåd av regeringen, icke hennes rätt. Förste Konsuln hade alltså väntat, att den unga damen skulle visa sig överväldigad av tacksamhet.
Dagens Ord
Andra Tittar