Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 november 2025
Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem. Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.
Älskar han henne mycket? Ja, svarade Sorgbarn, och Singoalla vände bort sitt ansikte och dolde det mot den kalla klippan. Låt kraften verka! hördes Assims röst. Var icke ledsen, moder, bad Sorgbarn och förnyade sina smekningar, till dess Singoalla åter vände sitt ansikte till honom. Väl, utbrast Singoalla och steg upp. Kraften skall verka. Sorgbarn, du skall föra din fader till mig.
Ack, hvarje pulsslag öker mitt kval, min saknad; Förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet, Och hoppet åter blåser med falska läppar Låga i kärlekens glöd. Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen, Ej daggens yppiga skur mitt hjärtas trånad, Ej nattens vind, som, susande kringom klippan, Smeker min kyliga lock.
Hon kunde tala och svärma; känslan fick ofta makt över henne, men såsom brodern översatte sina tankar, så översatte hon sina känslor i handling. De sutto vid varandras sida på klippan, medan solen begynte sänka sig emot väster. Sedan de växlat förtroliga ord om sina närmaste och sig själva, förde Kerstin samtalet på freden i Stolbova och frågade vad hennes broder tänkte därom.
Var du lugn, när vi komma upp på klippan, tänker jag vi få se månen stiga upp, och dessutom ha vi ju karlen framför oss, jag behöfver bara ropa, så svarar han.
Fram till sin gamle vapenbroder Steg han och hof till darrande ord sin röst: "Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd En gång, när själf du hvilar med maktlös arm, Skydda ditt land och fjärran väcka Minnet af Fjalar än, där det slumra vill. Dröj längre då ej i ditt val! Brant står vid stranden klippan, och nedanför Väntar i tystnad svala vågen; Lätt som en gnista slocknar din dotter där."
Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: »Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?» Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.
LEONTES. Fruktansvärdt han kämpar i sitt innersta, Fast armen, vissnad, vägrar vreden tjänst. Jag vill Tilltala honom. Yngling, faran är förbi, Blott hvila, du är räddad. DEN SKEPPSBRUTNE. Gudar! Står hon ej På klippan ensam, värnlös. Hör du ropet, hör: Förbarmande! LEONTES. Hvem ropar, hvem är värnlös, säg?
Jag visste icke då, att jag en gång skulle kämpa en annan och större strid med min hustru, en strid, efter vilkens slut jag skulle stå ensam och dock icke ensam, nedböjd, men dock icke utan hopp. Nu ser jag oss sittande på den högsta klippan utanför vårt vita, vänliga hus. I en prakt, som ständigt är ny, kväll efter kväll växlar, går solen ned i havet och emellan oss sitter Sven.
Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom: Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig, du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är.
Dagens Ord
Andra Tittar