Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Men när han fick höra att jag var god vän med den celebre Karlson blev han nästan ödmjuk, bad mig sitta i sin egen stol, bjöd på en havanna och frågade om jag ville ha en whisky och soda. Detta senare blev jag dock tvungen att avböja, dels därför att jag av princip aldrig dricker något på förmiddagen, dels därför att jag alldeles nyss läskat mig med en whisky och soda. Karlsons adress kände han.
Stilla sörjande plockade jag vid biljettluckan upp mina tio pund och gick med Karlson in och satte mig, betydligt tyngre om hjärtat och lättare om pungen än förut. Kampen började. Den var inte värd tio pund att se på, tyckte jag. Karlson däremot värmdes upp. "Det är inte så illa som jag föreställt mig", sade han. "Jag håller fem pund på yankeen." "Jag tycker det är bara strunt, se där.
"Det var de pengarna jag hade på mig." Men jag fann mig. "Jaså den", sade jag och stoppade den vårdslöst i fickan. "Tack skall du ha, men det var inte denna utan den andra jag menade. I den här är det bara några kopparslantar." "Gamle skämtare", sade Karlson. "Det är fyrtiotre pund och tio shillings i den. Jag har räknat dem."
"Jag haver inga pekunier med åt dig." "Ha, ha, ha!" svarade Karlson. "Tror du inte jag ser hur din högra rockficka tynges ned av gyllene sovereigner, som du längtar att ösa i min hand." "Karlson!" svarade jag. "Det är icke guld, som tynger ned fickan. Det är en liten browning, vilken som bekant är ett bland de viktigaste föremålen i en krigskorrespondents utrustning. Jag har inga pengar åt dig."
"Badar han havsbad?" frågade jag med intresse. "Ja visst." "Då reser jag", svarade jag. "Nöjet att få se Karlsons slanka tangofigur i en baddräkt uppväger fullt resans obehag." Han väger 110 kg. Och jag reste. Karlson var nära att svimma av överraskning när jag ett par tre timmar senare steg in i hans rum, och fru Karlson störtade, med ett dämpat skrik av glädje, i min famn.
Prokuristen Karl Oskar Anderblad tog sig verkligen något ut, när han seglade Östra Hamngatan fram i vidbrättad hatt, raglan och damaskerade skor, och det måste därför anses mycket oförsiktigt av hans vän Karlson att presentera sitt ideal för honom. Ty Anderblad var i flicktycke.
Min portmonnä var borta. Jag hade verkligen glömt den på hotellet. Jag mindes mycket väl att jag lagt den ifrån mig på byrån i mitt rum och inte tagit den med mig. Min själ fylldes av salig glädje, men det varade inte länge. "Jag såg att du glömde den, gamle vän, och stoppade den i fickan", sade nämligen Karlson och räckte ut sin hand, i vilken min portmonnä, stinn och späckad, vilade.
"Skall vi gå och se på prisboxningen i kväll?" frågade jag. "Det blir nog intressant." "Nej", svarade Karlson med en bestämdhet, som klädde honom. "Jag vill inte se ett så brutalt skådespel." "Jag bjuder!" sade jag. "Det var en annan sak", inföll Karlson hastigt. "Då kan jag ju lägga band på min avsky och följa med, eftersom jag ändå en gång väl skall se något dylikt elände."
"Skall du yttra dig så om självförsvarets ädla konst. Du skall få erfara...." Pang! Jag fick smockan mitt i planeten och såg en stund änglar i luften. När jag hämtat mig var Karlson redan halvvägs till Undergrounden. Jag satte mig på taket av en motorbuss.
Hör hon då inte, människa? Augusta! Sätt på toddyvattnet!" Jag var helt nyss i utlandet för att kasta ett öga på kriget och kan hälsa så mycket från Karlson. Han bor ju för närvarande i utlandet och det är klart att jag hälsade på honom när jag i alla fall var där. Egentligen skulle Karlson varit i London, och jag väntade att han skulle ha varit nere vid stationen och mött när jag kom.
Dagens Ord
Andra Tittar