Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Längre fram på dagen sökte jag Karlson på den adress där han borde bo, men fann att han lämnat London. Var han var visste ingen, men han hade kvarlämnat tre trasiga skjortor, en äldre hatt och ett sympatiskt minne.
Jag steg tveksamt in, tog en havanna, hostade försagt och sade: "Det är svåra tider vi leva i!" "Kan inte säga det", svarade Karlson. "Jo", opponerade jag mig. "De äro jädriga! Och jag har kommit hit för att tala med dig om en hm ganska pinsam sak. Jag är strax pank!" "Beklagar!" sade Karlson utan vidare medlidande i rösten.
Och i bakgrunden syntes den vänliga hotellvärdinnan som nickade och smålog åt oss alla tre. Mest åt mig! Tre veckor senare träffade jag åter Karlson. Jag kom från krigsskådeplatsen, och mina pund hade rullat på ett betänkligt sätt. Nu hade jag bara två kvar, och biljetten till Sverige kostade sex.
"Är det inte det jag alltid har sagt, att du är en hedersman, en präktig ung man, som kommer att gå långt här i världen. Var har du de där fem punden?" Fem gyllene sovereigns försvunno i Karlsons hand, och ögonblicket därefter försvann Karlson genom dörren. När han återkom öppnades dörren av den djupt bugande hotellbetjänten som sade: "Varsågod, sir, och stig in, sir, om ni behagar, sir!"
Karlson måste ha förstått att jag talade allvar, ty han släppte genast mina händer och fru Karlson slet sig med ett nytt och mindre dämpat skrik åter ur min famn. "Vad fadren har du då här att göra?" frågade Karlson ilsket. "Jag är ute och tittar på kriget", svarade jag. "Och jag vill bara hälsa på en gammal bekant." "Hälsa på!" svarade Karlson hånfullt.
Dagens Ord
Andra Tittar