Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 21 september 2025


Man läse blott hur en Runius, visserligen Lucidor underlägsen i sångargåfva och karakter, behandlar äfven allvarsamma ämnen. Det heter t. ex. i ett griftqväde vid beskrifningen om en mottagning af Gud i himmelriket: »En annan blef tillbaka stött och uppå näsan knäpptHan umgicks dock hela sitt lif i riksrådet grefve Strombergs hus.

Han träder långsamt ut ur stugan, böjande sig under dörrens låga takbräde. Men sedan reser han upp hufvudet, dock utan att se sin hustru. Ett vackert utseende, fullt af karakter och allvar. Hans ljusgula hår faller honom i ansigtet. Ögonens uttryck döljes af ett par ögonfransar som sällan lyftas upp. Munnens linier äro stränga, och man ser att han är ovan att le.

Dessutom vi här en gång för alla nämna, att vid vår uppfattning af hans karakter och dess utveckling vi hufvudsakligen rättat oss efter hans egna skrifter, hvilka enligt vår åsigt blifvit allt för litet använda till hans rätta bedömande. Hvad hans egen tid hafva förlänat honom af värde eller misstag, hafva vi ej heller förbisett; eljest han tala för sig sjelf vidt möjligt är.

Vid glödernas sken såg hon något fuktigt blankt i sonens ögon, när han lyfte den upp emot hennes ansigte. Det var för William en tid af kroppsligt och andligt välbefinnande, de tre månaderna som följde. Aldrig förr hade han känt sig stark och frisk och glad. Och i den atmosfer af värme, i hvilken han nu lefde, slogo de vackraste sidorna af hans karakter ut i blom.

En s. k. karakter är en mycket enkel mekanisk inrättning; han har bara en synpunkt de ytterst invecklade förhållandena i lifvet; han har beslutat sig för att för lifvet ha en och samma mening för en bestämd sak; och för att icke göra sig skyldig till karakterslöshet ändrar han aldrig mening, huru enfaldig eller orimlig den än är.

Det är ett nytt drag i hans karakter, att han ej skattade det timliga goda högt, att han var nöjd med litet. Han sökte ej de mäktigas ynnest, han var för stolt att begära beskydd, han kände sig dragen till de ringare. Lyckan blef honom likgiltig. Och sist måste det egna högmod infinna sig, som envisas att bryta med menniskorna och hålla sig fast vid en förtviflad sak.

Hanna min, inte näns du väl för sådana toma inbillningar afbryta en vänskap, lycklig som vår? Det har verkligen varit min afsigt. Jag känner mig sjelf elak, ovärdig att ega en vän som du, rädd att förstöra en ädel karakter, som din. Jag ville draga mig undan, innan det blefve oss begge alltför svårt.

De undrade blott , att en begåfvad och lärd man kunde drifva omkring utan stadig sysselsättning och utan att begagna sig af sina företräden. De fingo deraf en ofördelaktig tanke om hans karakter och lefnadsmål. Denna besynnerliga menniska nalkades deras hem och umgänge blott afstånd såsom bröllopsgratulant eller begrafningspoet.

Hvilken mor följer ej med en viss oro gången af sitt barns utveckling, isynnerhet, när det gäller en böjlig karakter, som Bellas. Men du kan vara lugn, jag har aldrig haft orsak att frukta ditt inflytande. Från första stunden såg jag, att bottnen i dig är sann och god, ehuru omständigheterna utvecklat dig ojemnt och gjort din yta kantig. Jag har tvärtom med glädje tyckt mig märka, att Bellas karakter vunnit i fasthet och att hon med större ifver än förut, hängifver sig åt sina sjelfuppfostringsförsök. Var derför lugn, mitt barn, och fortfar att vara Bellas vän. Ingen ser det hellre än jag. Och om jag ej misstager mig, kan Bella i sin tur göra dig godt .

Det kunde icke ta i en sak utan att göra något orätt, icke någonstans utan att vara i vägen, icke säga ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke röra sig. Dess högsta pligt och dess högsta dygd var: att sitta stilla en stol och vara tyst. Du har ingen vilja! lydde det alltid. Och dermed lades grunden till en viljelös karakter. Hvad skall menskorna säga, hette det senare.

Dagens Ord

övertjällade

Andra Tittar