Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 25 september 2025


Förargligt var det, syntes honom, att han skulle behöva mäta sig med Norman just; hade det varit Gusten åtminstone; men den där lilla strunten Norman! , han skulle ! God afton, Ida! började han, utan att låtsas se rivalen, vilken ofrivilligt lämnade sin plats vid staketet, som Carlsson genast intog.

Carlsson har fått beröm och är segersäll; Ida är honom också bevågen, och han uppvaktar henne med påfallande uppmärksamhet, men är hon också dagens skönaste.

Carlsson öppnade den med Ida, som hade svart klädning urringad i fyrkant, med vitt krås och Maria-Stuartskrage, att hon stod fram som en avundad dam bland bondflickorna, väckte de gamles fruktan och köld, men pojkarnes åtrå.

Det gör den inte , svarade han och gav henne en förkrossande blick. Han kunde inte tåla Ida. En gång hade han stulit sylt från henne att det upptäckts. Hon hade funnit honom en stol i skafferiet med hela ansiktet nedsmort. Men nu var han ensam med sin mor i sjukrummet. Hon låg och läste tidningen. Syster hade gått ut för att hämta frisk luft.

För att hon slagit sönder Edgar? Det tjänar ingenting till. Det hör till hennes yrke. Stellan skakade huvudet. Detta var inte rätt. Han skulle själv klå Ida, när hon kom hem från torget. Var är Edgar? Den ligger i soffan i barnkammaren. Kom själv och se, ska pappa se. De finns inga ben och benen ligger i soptunnan nere gården och Kerstin säger, att di ä alldeles förstörda.

Ja, men pappa, förstår inte pappa Förstår vad? Jo, snälla pappa, förstår pappa inte Stellan vred sig. Han gjorde grimaser med ansiktet av svårighet att förklara, han tvinnade fingrarna om varandra: Ja, men förstår pappa inte Jag får väl försöka. Du får väl ha spiltan där. Stellan hann ej säga tack. Han störtade ut i köket till Ida.

Han gjorde i yttre måtto allt, som stod i hans makt att underlätta dess förverkligande: han lade bort kosmetiken, var hövlig mot Ida och tittade varje eftermiddag ett slag upp till Kerstin. Men det hjälpte ej... Var det redan för sent? Hade farmor haft rätt, hon sagt till hans far, medan han själv stod gömd bakom dörren, att han redan var alltför fången i flärd och fåfänglighet?

Stellan smög sig uppför trappan till gavelrummet sakta, ljudlöst, att de gamla trappstegen knakade under honom. För första gången i sitt liv hade han hört mänskor tala om sig, han själv inte var närvarande. Han hade visserligen fått anmärkningar förr, av sin far, av gamla Kerstin, av Ida, i skolan. Men han hade aldrig tagit dem fullt allvar.

Ida, ja, hon är nog bra för sig, och ville jag bara räcka ut pekfingret, hade jag henne mig, men se, moster, hon har inte det rätta sinnelaget; hon är världslig och fåfäng, och jag tror hon helst går orätta vägar.

En gång skulle det skrivas en visa om honom, som skulle sjungas över hela landet. Till och med Ida i köket, som nu gnolade om farbror Ekenström, hon lagade maten, skulle en gång sjunga om honom, Stellan, som hon under alla dessa år varit ovänlig mot. Stellan sörjde ej över farbror Ekenström som han sörjde över Kalle Möller.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar